Loading AI tools
ungersk-svensk cancerforskare och författare Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Georg Klein, född 28 juli 1925 i Budapest, Ungern, död 10 december 2016 i Stockholm,[9] var en ungersk-svensk cancerforskare och författare.
| Georg Klein | |
 | |
| Född | 28 juli 1925[1][2] Budapest, Ungern |
|---|---|
| Död | 10 december 2016 (91 år) Stockholm, Sverige |
| Medborgare i | Ungern och Sverige |
| Sysselsättning | Biolog, läkare, författare, universitetslärare, filmskådespelare |
| Arbetsgivare | Karolinska Institutet |
| Maka | Eva Klein |
| Utmärkelser | |
| AACR-G.H.A. Clowes Award for Outstanding Basic Cancer Research (1967)[3] Leopold Griffuel-priset (1974) Emil-von-Behring-Preis (1974) William B. Coley Award (1975)[4] Harvey-priset (1975)[5] Gairdner Foundation International Award (1976) Björkénska priset (1978) Alfred P. Sloan, Jr. Prize (1979)[6] Doblougska priset (1990) Robert Koch-medaljen (1998)[7][8] Hedersdoktor vid University of Chicago Hedersdoktor vid Hebreiska universitetet i Jerusalem Hedersdoktor vid Tel Aviv University | |
| Redigera Wikidata | |
Georg Klein var professor i tumörbiologi vid Karolinska institutet 1957–92. Han kom som flykting till Sverige från Ungern 1947 och blev tidigt en betydande cancerforskare.
Georg Klein föddes i en judisk familj i Budapest, men undkom nazisternas och pilkorsarnas förföljelser då han lyckades rymma från ett nazistiskt deportationståg. Efter krigsslutet studerade Klein medicin i Szeged och Budapest, och träffade då sin blivande hustru Eva Klein. Hösten 1947 lämnade Klein Ungern för Sverige, där han fullföljde sina studier, efter att ha upplevt hur grannar och klasskamrater såg åt ett annat håll när judeförföljelserna tilltog under förintelsen. I Sverige fick han plats i en forskargrupp på Karolinska institutet, och efter en kort period emigrerade även Eva till Sverige där hon anslöt sig till samma forskargrupp.[10] Han var bland annat engagerad för Israels sak och den sionistiska frågan.[11]
År 1957 fick Georg Klein en personlig professur i tumörbiologi vid Karolinska institutet. Han var pionjär inom cancerimmunologi och gjorde undersökningar av hur arvsmassan i normala celler kan undertrycka cancercellers elakartade beteende. Han gjorde också omfattande studier av Epstein–Barr-virus och dess roll vid Burkitt-lymfom. Georg Klein fortsatte att arbeta inom tumörbiologi och genetik till sin död.
Förutom vetenskapliga arbeten skrev Klein självbiografiska skrifter samt behandlade grundläggande idéer och betydande personer inom vetenskap, filosofi och litteratur. Klein publicerade också brevväxlingar med Per Ahlmark och Lars Gyllensten.
Meteorer. Tre lysande särlingar är tillägnad Stig Claesson, vilken var den förste svensk som Klein träffade. De möttes på tågfärjan från Gdynia till Trelleborg i augusti 1947 och presenterade sig för varandra, men hade sedan ingen kontakt.
I Pietà gör han en intressant analys av den pessimistiska filosofen Arthur Schopenhauers idé om en blind livsvilja och Richard Dawkins teori om den själviska genen.
Georg Klein hittade tidigt en väg till både litteraturen och musiken, något som han återkommer till i sina böcker.
Han var en stridbar ateist och prisbelönades av den ateistiska organisationen Humanisterna. Han intresserade sig för kreativitet och så kallad flow, och gav ut en antologi i ämnet. Han var själv känd som en arbetsnarkoman, som försökte göra något meningsfullt av livets alla minuter. Han dikterade brev och ansökningar när han stod i kö, och pluggade grammatik medan han rakade sig.
Georg Klein skrev tio böcker, varav en tillsammans med Lars Gyllensten (Hack i häl på Minerva, 1991) och en med Per Ahlmark (Motståndet, 1993).
År 2005 utkom också en samtalsbok, i vilken Eva Dickson, Egon Fenyö och Georg Klein samtalar via brev med varandra.
Georg Klein berättar i Utvägen om tre människor som kommit honom nära. En av dem strider på flera av andra världskrigets fronter och sjunker djupt ner i nazistiska och kommunistiska fängelser, men blir sedan framgångsrik affärsman i Väst. Den andre använder sin exceptionella vetenskapliga begåvning för att fly det konventionella livet och dess torftighet. Den tredje, Georg Kleins farbror, förlorar hela sin familj i Förintelsen men förmår leva vidare genom meningsfullt arbete för andra i sin hemby.
I Meteorer: tre lysande särlingar berättar Georg Klein om tre personer som gjort extraordinära insatser: musikern och kompositören Béla Bartók, genetikern Seymour Benzer och biologen Barbara McClintock, de båda sista verksamma på det genetiska forskningsfältet. De hade alla förmågan att koncentrera sig på en dominerande målsättning och att hålla fast vid sina idéer. De utvecklade alla en stark integritet som skyddade deras liv från otillbörliga intrång och hjälpte dem att motstå spott och spe. Och de kände alla en djup glädje i sitt arbete, en inifrån kommande belöning som vägde tyngre än alla tänkbara yttre utmärkelser.
Endast sådana artiklar som handlar om G.K:s liv, person och författarskap. Artiklar med i första hand medicinsk forskningsanknytning utelämnas.
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
