Gambit, från italienskansgambetto är en schacköppning där en spelare (vanligtvis vit,[1] eftersom denne börjar spelet med ett mer tempo) offrar material (ofta en bonde[1]) för att uppnå en fördelaktig ställning. Fördelen består ofta av ett utvecklingsförsprång som ger initiativet i partiet. Vanliga exempel på gambitöppningar är damgambit och kungsgambit.
Den andra spelaren (vanligtvis svart) kan välja att anta gambiten (det vill säga att ta bonden) eller att avböja den. Undantagsvis bemöts offret med ett motoffer som i Falkbeers motgambit.
Många gambitar är ”sunda” och ger en reell kompensation för bonden medan andra är mera av ruffelkaraktär för att komplicera spelet.
Ordet gambit (plural: gambitar[2]), som funnits i svensk skrift sedan 1839,[2] kommer från franskans gambit och italienskans gambitto.[1] Det härrör troligen ursprungligen från det italienska uttrycket dare il gambetto (att sätta fram benet för att fälla någon).[1] Det användes som en benämning på schacköppningar år 1561 av den spanske prästen Rúy López de Segura.
