Gösta Tamm

Gustaf "Gösta" Tamm (i riksdagen kallad Tamm i Malstanäs), född 15 april 1866, i Films socken, Uppsala län, död 13 juli 1931 i Stockholm, var en svensk godsägare, friherre och politiker. Tamm var åren 1905–1906 Sveriges jordbruksminister och 1906–1922 ordförande i Nationalföreningen mot emigrationen.

Gösta Tamm
Gösta Tamm, 1899.
Född	15 april 1866[1] Films församling[1], Sverige
Död	13 juli 1931[1][2] (65 år) Oscars församling[1][2], Sverige
Medborgare i	Sverige
Sysselsättning	Politiker[1], godsägare[1], hovstallmästare[1]
Befattning
Andrakammarledamot, Villåttinge härads valkrets (1903–1905)[1] Sveriges jordbruksminister Regeringen Staaff I (1905–1906)[1] Förstakammarledamot, Södermanlands läns valkrets (1912–1914)[1] Andrakammarledamot, Södermanlands läns södra valkrets (1914–1917)[1]
Politiskt parti
Lantmanna- och borgarepartiet inom andrakammaren (1917–)[1] Liberala samlingspartiet (1912–1914)[1] Liberala samlingspartiet (1903–1905)[1] Frisinnade försvarsvänner (1914–1914)[1] högervilde (1915–1916)[1]
Föräldrar	Claës Gustaf Adolf Tamm[1]
Utmärkelser
Riddare av Nordstjärneorden (1906) Kommendör av 1. klass av Vasaorden (1914)
Redigera Wikidata

Biografi

Gösta Tamm föddes som son till statsrådet och friherren Claës Gustaf Adolf Tamm och Ebba Carolina Tersmeden, dotter till kusinerna Wilhelm Fredrik Tersmeden och Jacquette Tersmeden. Tamm tog officersexamen 1886 och tjänstgjorde därefter vid Livregementets dragonkår och Livgardet till häst till 1897. Han utsågs till hovstallmästare 1901.

Politisk karriär

Tamm var från 1905–1906 jordbruksminister i statsminister Karl Staaffs första ministär.

Tamm var riksdagsledamot 1903–1905 i andra kammaren för Villåttinge härads valkrets, 1912–1914 i första kammaren för Södermanlands läns valkrets samt 1914–1917 i andra kammaren för Södermanlands läns södra valkrets. Han tillhörde från början Frisinnade landsföreningen och dess riksdagsparti Liberala samlingspartiet, men vid försvarsstriden 1914 lämnade han partiet och betecknade sig som frisinnad försvarsvän, varpå han efter att 1915–1916 ha kallat sig högervilde övergick till Lantmanna- och borgarepartiet 1917. I riksdagen var han bland annat vice ordförande i jordbruksutskottet 1912–1913.

Han engagerade sig inte minst i jordbruks- och försvarsfrågor men var också aktiv i emigrationsfrågan, vilken ville motverka emigrationen från Sverige till Nordamerika, bland annat som ordförande i Nationalföreningen mot emigrationen 1906–1922.

Utmärkelser

• Kommendör av första klassen av Vasaorden, 8 maj 1914.^[3]
• Riddare av Nordstjärneorden, 1906.^[4]

Källor

• Tvåkammarriksdagen 1867-1970 (Almqvist & Wiksell International 1988), band 1, s. 398-399
• Tamm, Gustaf (Gösta) i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (andra upplagan, 1906)

Noter

1. Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 1, 1985, s. 398, Svenskt porträttarkiv: sj9PGLAlnmUAAAAAABfQBQ, läst: 14 januari 2022.^{[källa från Wikidata]}
2. Oscars kyrkoarkiv, Död- och begravningsböcker, SE/SSA/6025/F I/5 (1928-1934), bildid: 00030173_00116, sida 111, död- och begravningsbok, s. 111, Nationell Arkivdatabas Referenskod: I/5 SE/SSA/6025/F I/5, läs onlineläs online, läst: 16 februari 2023.^{[källa från Wikidata]}
3. Kungl. Vasaorden. i Sveriges statskalender 1915
4. Kungl. Nordstjärneorden. i Sveriges statskalender 1915

Politiska uppdrag
Företräddes av Alfred Petersson i Påboda	Sveriges jordbruksminister 1905–1906	Efterträddes av Alfred Petersson i Påboda
Svenska adelstitlar
Företräddes av Claës Gustaf Adolf Tamm	Friherre inom ätten Tamm(1) 1925–1931	Efterträddes av Ragnar Gustafsson Tamm
Anmärkningar och referenser
1. Med 1809 års regeringsform infördes § 37 som begränsar adel-, friherr- eller grevskapet till primogenitur. Den äldste manlige bröstarvingen (äldste sonen eller, i brist på söner, närmaste annan manlig ättling) blir då adlig, friherrlig eller greve efter faderns död.