Frontallobsdemens

Frontallobsdemens (FTD) eller pannlobsdemens är en grupp degenerativa demenssjukdomar som orsakas av sjukliga förändringar i frontallober och tinninglobernas främre del. Internationellt talar man om frontotemporala demenser (FTLD). Sjukdomen kännetecknas av personlighetsförändring, apati, nedsatt exekutiv förmåga och försämrad social funktion.^[1]

Frontallobsdemens
Klassifikation och externa resurser
OMIM	600274
DiseasesDB	10034
MeSH	svensk engelsk

Patologisk bakgrund vid FTD ligger i en atrofi av frontal- och temporallober samt de basala ganglierna.^[1]

Hjärnans nervceller förtvinar vid tillståndet, och förlorar sina synapser, hjärnbarken blir finporigt uppluckrad och det bildas ärr (glios).

Sjukdomen uppstår vanligtvis i 50–60-årsåldern, men debut redan i 40-årsåldern förekommer också. Det är högst ovanligt att någon insjuknar efter 70 år. Män och kvinnor drabbas lika.

De neuropatologiska förändringarna liknar inte Alzheimers sjukdom och utbredningen i hjärnan är mycket olik den degeneration man finner vid Alzheimers sjukdom.

Olika former av frontallobsdemens

• Den första frontallobsdemensen beskrevs för drygt hundra år sedan och fick namnet Picks sjukdom efter den läkare som först beskrev sjukdomen.
• Den vanligaste frontallobsdemensen är frontallobsdegeneration av icke-Alzheimer-typ (FLD) och beskrevs först på 1980-talet av Arne Brun och Lars Gustafson, båda forskare vid Lunds universitet.
• En tredje form av FTD orsakas av amyotrofisk lateralskleros (ALS) och är relativt ovanlig i Sverige.

Se även

• Organisk personlighetsstörning