Friedrich von Logau

Friedrich von Logau, född 1605 på Gut Brockuth (nu Brochocin) nära Nimptsch i Schlesien, död 24 juli 1655 i Liegnitz (nu Legnica), var en tysk friherre och epigramdiktare.

Friedrich von Logau
Född	januari 1605 Brochocin, Polen
Död	24 juli 1655[1][2][3] Legnica[4]
Andra namn	Salomon von Golaw[5] och Nicolaus von Glogau[5]
Medborgare i	Tyskland
Sysselsättning	Poet, diktarjurist, författare[6]
Redigera Wikidata

Logaubüchlein, 1904

Logau blev 1648 medlem av det språkvårdande sällskapet Fruchtbringende Gesellschaft och utgav under pseudonymen Salomon von Golaw Erstes Hundert deutscher Reimensprüche (1638) och Deutscher Sinn-Gedichte drey Tausend (1654). Logau gisslade i sina epigram tidens förfall, särskilt i hovlivet. Han uppmärksammades av Gotthold Ephraim Lessing, som 1759 utgav en av hans Sinngedichte. Hans samlade skrifter utgavs i Bibliothek des Literarischen Vereins 1872.