Ernst Klein
svensk politiker Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Ernst Stefan Klein, född 24 november 1937 i Stocksund i Danderyds församling,[3] död 30 juli 2020 i Danderyd,[4][5][6] var en svensk journalist och tidningsman.
| Ernst Klein | |
| Född | 24 november 1937[1] |
|---|---|
| Död | 30 juli 2020[2] (82 år) |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Journalist |
| Politiskt parti | |
| Liberalerna | |
| Föräldrar | Oskar Klein |
| Släktingar | Birgit Arrhenius (syskon) |
| Redigera Wikidata | |
Biografi
Klein var ordförande för SECO 1955–1956. Han engagerade sig tidigt i Folkpartiet och blev ordförande Sveriges liberala studentförbund 1959–1960, förbundssekreterare Folkpartiets ungdomsförbund 1961[7] och vice ordförande 1961–1962.
Han kom till Expressen 1962, där han var verksam som ledarskribent, politisk redaktör (1968–1975), USA-korrespondent (1975–1977) och utrikeschef (1977–1990).[8] Han var därefter chefredaktör för Östgöta Correspondenten 1990–1998.[9]
Klein utsågs 2001 som ledamot i Migrationsverkets etiska råd. Han kritiserade redan 2002 rådets begränsade möjligheter att påverka,[10] och lämnade slutgiltigt rådet den 2 juni 2004.[11]
Ernst Klein var son till Oskar Klein[12] och brorson till journalisten Ernst Klein (1887–1937). Han är farbror till journalisten och prästen Helle Klein.[13] Ernst Klein är gravsatt i minneslunden på Djursholms begravningsplats.[14]
Bibliografi
- Det hatade Israel (med Per Ahlmark och Thomas Hammarberg, Norstedts förlag 1970)
- Jimmy Carter (Norstedt, 1977)
- Om pressen kommer (med Ulf Nilson, Bonnier Alba 1997)
- Israel och Säkerheten (med Hadar Cars, 2006)
Referenser
Externa länkar
Wikiwand - on
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.