Eriksson (film)
film från 1969 regisserad av Allan Edwall Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Eriksson är en svensk svartvit dramafilm från 1969 med regi och manus av Allan Edwall. Edwall har även filmens huvudroll och i övriga roller ses bland andra Björn Gustafson och Inge Edsholt.[1]
Eriksson | |
Genre | Dramafilm |
---|---|
Regissör | Allan Edwall |
Manus | Allan Edwall |
Skådespelare | Allan Edwall Björn Gustafson Gunnel Sporr Hans Bendrik Jerker Edsholt Inge Edsholt |
Originalmusik | Harry Arnold |
Fotograf | Tore Johnson |
Klippning | Lars Hagström |
Produktionsbolag | Sandrew Film & Teater AB |
Distribution | Sandrew Film & Teater AB |
Premiär | 3 mars 1969 |
Speltid | 91 minuter |
Land | Sverige |
Språk | Svenska |
IMDb SFDb |
Om filmen
Manuset till Eriksson baserades på Edwalls radiopjäs Hjälparen och spelades in mellan april och juni 1968 huvudsakligen på Södermalm i Stockholm. Fotograf var Tore Johnson, kompositör Harry Arnold och klippare Lars Hagström. Filmen premiärvisades den 3 mars 1969 på biografen Cinema i Stockholm. Den var 91 minuter lång och tillåten från 11 år.[1]
Handling
Filmen handlar om verkstadsarbetaren Eriksson som efter sin skilsmässa har blivit socialt isolerad.[1]
Rollista
- Allan Edwall – Eriksson, verkstadsarbetare
- Björn Gustafson – Alexander Eriksson
- Inge Edsholt – Aina, arbetarens exfru
- Gunnel Sporr – norrländskan
- Jerker Edsholt – Leif, makarna Erikssons son
- Taki Claesson – Agnès, Alexanders fästmö
- Sten Ardenstam – farbror Sten, Ainas nye vän
- Anna Lindkvist – norrländskans dotter
- Hans Bendrik – en kroggäst
- Margareta Bergman – grannfrun i trappan
- Tommy Nilsson – hennes son
- Torsten Wahlund – grannen Stene, älskaren
- Barbro Larsson – älskarinnan
- Birgitta Bergman – intervjuande reporter i Göteborg
Källor
Externa länkar
Wikiwand - on
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.