Eduard Zeller

Eduard Zeller, född 22 januari 1814 i Kleinbottwar (numera en stadsdel i Steinheim an der Murr), död 19 mars 1908 i Stuttgart, var en tysk teolog och filosof.

Eduard Zeller
Född	22 januari 1814[1][2][3] Kleinbottwar, Tyskland
Död	19 mars 1908[1][2][3] (94 år) Stuttgart[4]
Medborgare i	Kungariket Württemberg
Utbildad vid	Tübingens universitet evangaliska seminarierna i Maulbronn och Blaubeuren Tübinger Stift
Sysselsättning	Teolog[5], universitetslärare[5], filosofihistoriker, författare[6]
Befattning
Geheimeråd
Arbetsgivare	Tübingens universitet Philipps-Universität Marburg Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg Universität Bern Humboldt-Universität zu Berlin
Utmärkelser
Maximiliansorden för konst och vetenskap (1881) Pour le Mérite för vetenskap och konst
Redigera Wikidata

Zeller blev privatdocent i Tübingen 1840, professor i teologi 1847 i Bern och i Marburg 1849 samt var professor i filosofi i Heidelberg (1862–1872) och i Berlin (1872–1894). Han invaldes som utländsk ledamot av svenska Vetenskapsakademien 1907. Zeller utgick från Friedrich Hegels åsikter och är ett av de främsta exemplen på, hur andan inom dennes skola kunde utveckla det historiska sinnet. Men han var aldrig någon trogen hegelian; redan 1862 fordrade han en återgång till Immanuel Kants kritiska forskningsmetod, och han blev den, som införde termen kunskapsteori, liksom han även försökte uppvisa möjligheten av en på erfarenheten grundad metafysik.

Sin största betydelse hade Zeller emellertid som forskare inom filosofins historia. Die Philosophie der Griechen (1844–1852; femte upplagan i sex band 1879–1909; sjätte upplagan i två band, 1919–1920, utgiven av Wilhelm Nestle) är ett klassiskt arbete, som blev epokgörande för uppfattningen av den antika filosofin. Han hade förberett detta arbete genom Platonische Studien (1839) och sammanfattade i korthet dess huvudinnehåll i Grundriss der Geschichte der griechischen Philosophie (1883; nionde upplagan 1908).

Även till den moderna filosofins historia gav han värdefulla bidrag genom Geschichte der deutschen Philosophie seit Leibniz (1872; andra upplagan 1875), David Friedrich Strauss (1874) och Friedrich der grosse als Philosoph (1886). Bland hans många övriga skrifter kan nämnas Vorträge und Abhandlungen (1865, andra upplagan 1875; "Zweite Sammlung" 1877, "Dritte Sammlung" 1884), Kleine Schriften (utgiven av Otto Leuze, tre band, 1910–1911) och Erinnerungen eines neunzigjährigen (1908).

Zeller räknas till högerhegelianerna.^[7]

Källor

Noter

1. Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015.^{[källa från Wikidata]}
2. SNAC, SNAC Ark-ID: w6c571ts, läs online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
3. Marburger Professorenkatalog, Marburger Professorenkatalog-ID: 2962, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
4. Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Целлер Эдуард”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.^{[källa från Wikidata]}
5. Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 118636383, läst: 7 juni 2019.^{[källa från Wikidata]}
6. Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.^{[källa från Wikidata]}
7. Sinnerbrink 2007, s. 44.

Tryckta källor

• Zeller, Eduard i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1922)
• Sinnerbrink, Robert (2007) (på engelska). Understanding Hegelianism. Understanding Movements in Modern Thought. Stocksfield: Acumen. Libris 10542342. ISBN 978-1-84465-093-4

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Eduard Zeller.
  Bilder & media