Diadophis punctatus

Diadophis punctatus^[5] är en ormart som beskrevs av Carl von Linné, 1766. Diadophis punctatus är ensam i släktet Diadophis som ingår i familjen snokar.^[6][7] Arten tillhör underfamiljen Dipsadinae som ibland listas som familj.^[8]

Diadophis punctatus Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Kräldjur Reptilia
Ordning	Fjällbärande kräldjur Squamata
Familj	Snokar Colubridae
Underfamilj	Dipsadinae
Släkte	Diadophis Baird & Girard, 1853
Art	Diadophis punctatus
Vetenskapligt namn
§ Diadophis punctatus
Auktor	(Linnaeus, 1766)
Synonymer
Ablabes punctatus DUMÉRIL 1854 Diadophis pulchellus BAIRD 1853[2] Diadophis amabilis BAIRD 1853[2] Calamaria punctata SCHLEGEL 1837 Homalosoma punctata WAGLER 1830[3] Natrix punctatus MERREM 1820[4] Coluber punctatus LINNAEUS 1766[5]
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Vuxna exemplar kan vara korta eller medelstora.^[8] Typiskt är ett gult halsband som kan ha orange nyanser. Denna långsmala orm blir utan svans upp till 525mm lång och svansens längd motsvarar 17 till 24 procent övriga kroppsdelars längd. Allmänt har ormen en svartaktig grundfärg med inslag av olivgrön och huvudet är mörkast. Hos nykläckta ungar är halsbandet krämfärgat till vitt.^[9]

Arten förekommer i Nordamerika från sydöstra Kanada och delstaten Washington i västra USA till Mexiko. Den saknas vid de Stora slätterna och i delar av Klippiga bergen. Diadophis punctatus hittas även på några tillhörande mindre öar i Stilla havet. Ormen introducerades på ön Grand Cayman i Västindien. Habitatet varierar mellan skogar, buskskogar (till exempel landskapet Chaparral), fuktiga gräsmarker och strandlinjer med tätare växtlighet i torra landskap. Arten behöver minst en gång per år en fuktig tid med regn. Individerna gömmer sig ofta i övergivna byggnader eller i avfallshögar. De är nattaktiva och de vilar i jordhålor, under stenar eller under större träbitar som ligger på marken. Ofta lägger flera honor sina ägg på samma plats.^[1]

Födan utgörs främst av daggmaskar, snäckor och andra ryggradslösa djur. Stora individer jagar även groddjur, ödlor och kanske små däggdjur.^[8]

På grund av landskapsförändringar försvann några mindre populationer. Hela beståndet är inte hotat. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.^[1]

Underarter

Arten delas in i följande underarter:^[6]

• D. p. acricus
• D. p. amabilis
• D. p. anthonyi
• D. p. arnyi
• D. p. dugesii
• D. p. edwardsii
• D. p. modestus
• D. p. occidentalis
• D. p. pulchellus
• D. p. punctatus
• D. p. regalis
• D. p. similis
• D. p. stictogenys
• D. p. vandenburghii

Källor

1. Hammerson, G.A. & Frost, D.R. 2007 Diadophis punctatus . Från: IUCN 2007. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 14 september 2020.
2. Baird, S. F. and C. Girard. (1853) Catalogue of North American Reptiles in the Museum of the Smithsonian Institution. Part 1.-Serpents., Smithsonian Inst., Washington, xvi + 172 pp.
3. Wagler, Jean G. (1830) Natürliches System der Amphibien, mit vorangehender Classification der Säugetiere und Vögel. Ein Beitrag zur vergleichenden Zoologie. 1.0., Cotta, München, Stuttgart, and Tübingen, 354 pp.
4. Merrem, B. (1820) Versuch eines Systems der Amphibien I (Tentamen Systematis Amphibiorum)., J. C. Kriegeri, Marburg, 191 pp.
5. Linnaeus, C. (1766) Systema naturæ per regna tria naturæ, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio duodecima, reformata., Laurentii Salvii, Stockholm, Holmiae. 1-532 pp.
6. Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (5 januari 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/diadophis+punctatus/match/1. Läst 24 september 2012.
7. Diadophis punctatus i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 5 mars 2018.
8. Mattison, Chris (2015). ”Diadophis” (på tyska). Schlangen der Welt. London, München: Dorling Kindersley. sid. 170. ISBN 978-3-8310-3145-0
9. Grismer, Lee (2002). ”Diadophis punctatus”. Amphibians and Reptiles of Baja California. University of California Press. sid. 286−287

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Diadophis punctatus.
  Bilder & media
• Wikispecies har information om Diadophis punctatus.
  Artförteckning