Delfinen

Delfinen (Delphinus på latin) är en av de mindre stjärnbilder på norra stjärnhimlen.^[1][2][3] Den är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella astronomiska unionen.^[4]

För andra betydelser, se Delfinen (olika betydelser).

Delfinen
Lista över stjärnor i Delfinen
Latinskt namn	Delphinus
Förkortning	Del
Symbologi	Delfin
Rektascension	20,7 h
Deklination	13,8°
Area	189 grad² (69:e störst)
Huvudstjärnor	5
Bayer/Flamsteedstjärnor	19
Stjärnor med exoplaneter	5
Stjärnor med skenbar magnitud < 3	0
Stjärnor närmare än 50 ljusår	0
Ljusaste stjärnan	Rotanev, Beta Delphini (3,63m)
Närmaste stjärnan	HU Delphini (29,01 lå)
Messierobjekt	0
Meteorregn	Inga
Närliggande stjärnbilder	Räven Pilen Örnen Vattumannen Lilla hästen Pegasus
Synlig vid latituder mellan +90° och −70° Bäst synlig klockan 21:00 under september.

Historik

Delfinen var en av de 48 konstellationerna som listades av den grekiske astronomen Ptolemaios i hans samlingsverk Almagest.

Mytologi

Det finns flera myter kring denna stjärnbild. Enligt en av dem berättar att stjärnbilden är en av de delfiner som räddade livet på Arion när han kastats i havet och att det var Apollon som gjorde delfinen till stjärnbild. En annan historia berättar om att stjärnbilden föreställer delfinen som räddade Helle, när hon fallit i vattnet, (se Väduren). En annan historia berättar att en delfin letade reda på nereiden Amfitrite, när hon gömde sig för Poseidon, havets gud, och lyckades övertala henne att gifta sig med guden. Som tack för hjälpen gjorde Poseidon delfinen till en stjärnbild.^[3]

Stjärnor

Stjärnbilden Delfinen (Delphinus) som den kan ses med blotta ögat.

Det här är de ljusaste stjärnorna i konstellationen.^[5]

• α - Sualocin (Alfa Delphini) är ett stjärnsystem som består av åtminstone sju olika stjärnor. Den har magnitud 3,77.
• β - Rotanev (Beta Delphini) är stjärnbildens ljusstarkaste stjärna, av magnitud 3,6.
  • De båda stjärnorna namngavs första gången i Palermos stjärnkatalog från 1814, utan någon ledtråd till de märkliga namnen. Den brittiske astronomen Thomas Webb la flera årtionden senare märke till att namnen baklänges blev ”Nicolaus Venator”. Det var namnet på den italienske astronomen Giuseppe Piazzis assistent!^[5]
• γ - Gamma Delphini är en dubbelstjärna där stjärnorna är av magnitud 5,14 och 4,27.
• δ - Delta Delphini har magnitud 4,434.
• ε - Deneb Dulfim (Epsilon Delphini) är en blåvit jätte som varierar något i ljusstyrka, 3,95 – 4,03.
• ρ -Tso Ke (Rho Aquilae) är en stjärna som fram till 1992 tillhörde Örnens stjärnbild, när den fördes till Delfinen. Den är en vit dvärgstjärna i huvudserien med magnitud 4,94.
  • Tso Ke betyder "den vänstra flaggen" på mandarin. Det refererar till en asterism som bildas av Rho Aql och ett antal stjärnor i Skytten. Rho Aql är i asterismen känd som ”den nionde stjärnan i den vänstra flaggan".^[3]

Djuprymdsobjekt

Stjärnhopen NGC 7006 sedd av Hubbleteleskopet.

Stjärnhopar

• NGC 6934 (Caldwell 47) är en klotformig stjärnhop^[3] av magnitud 8,9.
• NGC 7006 (Caldwell 42) är en annan klotformig stjärnhop av magnitud 10,6 som ligger på ett avstånd av 137 000 ljusår.

Nebulosor

• NGC 6891 är en liten planetarisk nebulosa av magnitud 10,5.
• NGC 6905 (”Blue Flash Nebula” på engelska på grund av dess starkt blå färg) är en lite större planetarisk nebulosa av magnitud 11,1.

Novor

• V339 Delphini (Nova Delphini 2013) är en nova som fick sitt utbrott den 14 augusti 2013.^[6] Den har nu fått sin variabelbeteckning, V339 Delphini.

Referenser

1. Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9
2. ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 19 januari 2014.
3. ”Delphinus Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/delphinus-constellation/. Läst 19 januari 2014.
4. http://www.iau.org/ The International Astronomical Union (IAU)
5. Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. ISBN 978-3-8331-4371-7
6. ”CBAT "Transient Object Followup Reports" PNV J20233073+2 046041”. IAU Central Bureau for Astronomical Telegrams. IAU. http://www.cbat.eps.harvard.edu/unconf/followups/J20233073+2046041.html. Läst 19 januari 2014.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Delfinen.