Brittiskt teckenspråk
Teckenspråk som används i Storbritannien Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Brittiskt teckenspråk, engelska: British Sign Language (BSL), är det teckenspråk som används av döva i Storbritannien.
| British Sign Language | |
| Talas i | Storbritannien |
|---|---|
| Antal talare | ca 151 000[1] |
| Språkfamilj | Teckenspråk
|
| Officiell status | |
| Officiellt språk i | Storbritannien |
| Språkkoder | |
| ISO 639‐3 | bfi |
Fingeralfabetet på BSL | |
Baserat på officiell statistik uppskattar British Deaf Association att det finns 151 000 användare av brittiskt teckenspråk i Storbritannien, av vilka 87 000 är döva. Dessa siffror exkluderar tolkar och andra professionella användare, om de inte använder teckenspråk i hemmet.[1]
Historik
Liksom för de flesta teckenspråk så finns det inga egentliga skriftliga källor på brittiskt teckenspråk. Det är känt att döva i Storbritannien har använt teckenspråk åtminstone sedan 1500-talet. Ett mer fullödigt språk som liknar dagens BSL tros ha utvecklats på 1700-talet när städerna växte sig stora nog för att ha större grupper av döva. På 1800-talet startades dövskolor vilket ledde till att BSL blev det etablerade språket för döva i landet.[2]
BSL är nära besläktat med australiskt teckenspråk (auslan) och nyzeeländskt teckenspråk (NZSL).[3] Alla tre språken delar samma rötter och grammatik. De har också ett stort överlapp i ordförrådet. Lingvisten Trevor Johnston, specialiserad på auslan, har argumenterat för att de ska ses som dialekter av samma språk.[4]
År 2003 erkändes BSL som officiellt minoritetsspråk i Storbritannien.[5]
Referenser
Externa länkar
Wikiwand - on
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.