Loading AI tools
amerikansk längdhoppare Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Robert Alfred[4] "Bob" Beamon, född 29 augusti 1946[5] i Bronx[5] (alternativt i Jamaica i Queens) i New York, är en amerikansk friidrottare.
| Bob Beamon | |
 Bob Beamon, 12 juli 2012. | |
| Född | 29 augusti 1946[1][2][3] (78 år) Jamaica, Queens, New York, USA |
|---|---|
| Medborgare i | USA |
| Utbildad vid | North Carolina Agricultural and Technical State University University of Texas at El Paso Jamaica High School Adelphi University  |
| Sysselsättning | Friidrottare, basketspelare |
| Namnteckning | |
_US-amerikanischer_Leichtathlet.png) | |
| Redigera Wikidata | |
Beamons världsrekord i längdhopp (8,90) vid OS 1968 är troligen friidrottshistoriens mest klassiska rekord. Noteringen var en förbättring med hela 55 cm[6][5] och stod sig i 23 år fram till 1991. Längdhoppet innebar samtidigt att han slog det olympiska rekordet, som landsmannen Ralph Boston höll med 8,12 m från OS i Rom 1960. Det olympiska rekordet gäller fortfarande (2024).
Beamon inledde sitt längdhoppande i Jamaica High School på Long Island. Därefter studerade han vid North Carolina Agricultural and Technical College (i Greensboro), University of Texas at El Paso och Adelphi University. Vid det sistnämnde lärosätet tävlade han även i basket.[5]
Inför längdtävlingen i Mexico City fanns det ett knippe favoriter. Världsrekordhållarna Igor Ter-Ovanesian från Sovjetunionen och Ralph Boston från USA, den senare även olympisk mästare från 1960 var de främsta av dessa, tillsammans med Storbritanniens Lynn Davies, som var regerande olympisk, samväldes- och Europamästare. Dock hade även den nya talangen Beamon visat framfötterna och kom till OS som obesegrad under 1968.
I kvalificeringen fick Beamon två underkända hopp innan han tog chansen i sista omgången. Samtidigt satte Boston nytt olympiskt rekord med 8,27 i sitt bästa kvalificeringshopp, och förstärkte därmed sitt favoritskap.
Finalen gick följande dag, den 18 oktober 1968.[7] Beamon startade som fjärde hoppare, men hade inga resultat att relatera till eftersom de tre första deltagarna hade haft övertramp. 19 steg, en perfekt plankträff och efterföljande luftfärd senare var friidrottshistoria skriven. Medtävlarna såg att hoppet var långt, men insåg inte hur långt. Boston sade till Davies att "det är över 28 fot (8,53 meter), men den sistnämnde trodde inte att hoppet var så långt.
Beamon hoppade så långt att det optiska mätinstrumentets räls inte räckte till. Man fick i all hast ta fram ett klassiskt stålmåttband för att kunna fastställa hoppets längd. Dessutom förstod han inte metersystemet så han insåg inte vad som hade hänt innan resultatet översattes till fot (29 ft. 4-3/8 in.). När resultatet 8,90 utannonserades och att även drömgränsen 29 fot hade passerats gick luften ur tävlingen. När Boston meddelade för Beamon att han passerat 29 fot sjönk han ihop mot marken. Därefter var en gråtögd Beamon tvungen att hjälpas upp av sina lagkamrater.[5]
Rekordlängden innebar en förbättring med 55 cm, mer än de sammanlagda ökningen sedan 1920-talet och den procentuellt största rekordförbättringen av något IAAF-rekord.[6]
Svenske Lars Olof Höök hoppade direkt efter Beamon i finalen och slutade 14:e på 7,66. Ingen annan hoppare hoppade längre än 8,19, som blev östtyske Klaus Beers silverlängd. Boston kunde bärga bronsmedaljen på 8,16 före Ter-Ovanesian på 8,12. Britten Davies floppade rejält och slutade nia på 7,94. Beamon själv gjorde bara ett hopp till i tävlingen, men klarade inte att hoppa längre än 8,04 i detta. ”I jämförelse med detta hopp är vi som barn” lär Ter-Ovanesians kommentar till hoppet ha varit.
En del kritiserade Beamons hopp: de förklarade att framgången berodde på den tunna luften[6] och medvinden[5] på 2,0 m/s (vilket i friidrottssammanhang är godkända förhållanden). Dock bör man minnas att den övriga världseliten tävlade under samma förhållanden, och ingen av dem kom ens i närheten.
Noterbart är att Beamons näst längsta hopp i karriären mätte 8,33; efter OS hoppade han aldrig längre än 27 fot (8,23 m). Det olympiska rekordet i längdhopp hade före 1968 års OS-final Ralph Boston, som åtta år tidigare hoppat 8,12 m. Beamon utraderade således det olympiska rekordet med 78 centimeter.
För sin insats i OS utnämndes Beamon till 1968 års idrottsman alla kategorier.[6] Senare tävlade dock Beamon oregelbundet, och han drog sig tillbaka från friidrottsarenan före 1972 års OS.[5] Efter OS 1968 draftades han till NBA-laget Phoenix Suns,[4][8] men han anslöt aldrig till laget.[9]
Därefter verkade han som löpningstränare, med ungdomsarbete och olika sportrelaterade aktiviteter. Bland annat samlade han 1984 in pengar till USA:s olympiska kommitté. När US Olympic Hall of Fame instiftades 1983 var Beamon en av de första att väljas in.[5]
Också efter OS i Rio de Janeiro 2016 står Beamon som olympisk rekordhållare i herrarnas längdhopp, trots att (2020) mer än 50 år har förflutit sedan rekordet blev satt. I London-OS 2012 noterades segraren för 8,31, ett hopp som i Mexiko 1968 hade givit en silvermedalj 59 cm bakom segraren. 1991[5] slogs Beamons 8,90-längd av Mike Powell vid det årets VM-tävlingar i Tokyo, och dennes 8,93[6] är sedan dess (2024) gällande längdhoppsrekord.
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
