Loading AI tools
Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Berlin Alexanderplatz är en roman av Alfred Döblin, publicerad 1929 av S. Fischer Verlag. I romanen använder sig Döblin av moderna berättartekniska grepp som inre monolog ("stream of conciousness") och montageteknik,[1] där bland annat utdrag ur tidningsartiklar klipps in i handlingen och bidrar med en känsla av autenticitet och tidsfärg.
Berlin Alexanderplatz | |
Författare | Alfred Döblin |
---|---|
Originaltitel | Berlin Alexanderplatz |
Originalspråk | Tyska |
Översättare | Torsten Nordström (1934) Ulrika Wallenström (1978) |
Land | Tyskland |
Genre | Roman |
Förlag för förstautgåvan | S. Fischer Verlag |
Utgivningsår | 1929 |
Först utgiven på svenska | 1934 |
Huvudpersoner | Franz Biberkopf |
Berlin Alexanderplatz, med undertiteln Historien om Franz Biberkopf, är Alfred Döblins mest framgångsrika verk och räknas genom sin nydanande uppbyggnad, sitt expressiva språk och poetiska berättarteknik till ett av huvudverken[1] i Tysklands moderna litteratur. Denna storstadsroman är dessutom ett tidsvittne till det tidiga 1900-talet, till Weimarrepubliken och till den gryende nazismen.
År 1999 lät Literaturhaus München och förlaget Bertelsmann nittionio framstående författare, litteraturkritiker och -forskare ranka de tio viktigaste tyskspråkiga romanerna under 1900-talet. Till dem hörde Berlin Alexanderplatz.[2]
Romanen översattes redan 1934 till svenska av Torsten Nordström, men i en nedskuren version. Ulrika Wallenström, som översatte romanen på nytt 1978, kommenterar i sin efterskrift den äldre översättningen och noterar att den antingen är kraftigt förkortad eller eventuellt har en annan förlaga än den tryckta romanen.[3]
Döblin berättar om daglönaren Franz Biberkopf, som efter att ha suttit i fängelse vill börja ett nytt liv. Han kämpar mot undergången i metropolen Berlin. När han misslyckas med att leva ett anständigt liv, ansluter han sig till gänget kring Reinhold. En bil han flyr i blir attackerad och Franz skadas. Men han tar åter kontakt gänget och påbörjar en relation med den prostituerade Mieze. Hon mördas av Reinhold och Franz misstänks för mordet, häktas och hamnar som patient på ett mentalsjukhus. Där får han påhälsning av Döden och erkänner sina fel. När han kommer ut igen vill Franz börja ett nytt liv. Romanen utspelar sig i arbetarklassmiljö nära Alexanderplatz i 1920-talets Berlin.
Boken är uppdelad i nio större kapitel, betitlade "böcker". De har, efter 1800-talsmönster, ingresser med översiktlig information om kapitelinnehållet. De olika kapitelingresserna inleds och avslutas enligt följande:
Berättartekniken jämförs ibland med James Joyces men vissa kritiker, t ex Walter Benjamin, menar att Odysseus inre monolog skiljer sig från den i Berlin Alexanderplatz, som använder montagetekniker.
Romanen har filmatiserats tre gånger, alla gångerna i långfilmsformat, första gången 1931 av Piel Jutzi med Heinrich George i huvudrollen. Den andra gången 1980 av Rainer Werner Fassbinder med Günter Lamprecht i huvudrollen. Rainer Werner Fassbinders version är cirka 15 timmar film som sändes i TV i 13 kapitel med epilog. Den tredje filmatiseringen regisserades 2020 av Berhan Qurbani och i den är handlingen förlagd till 2020-talets Berlin.
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.