Beatrice Wood
nordamerikansk bildkonstnär inom dadaism Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Beatrice Wood, född 3 mars 1893 i San Francisco i Kalifornien, död 12 mars 1998 i Ojai i Kalifornien, var en amerikansk målare, skådespelare, keramiker, skulptör och författare, förknippad med den amerikanska dadaismen.
Beatrice Wood | |
![]() | |
Född | 3 mars 1893[1][2][3] San Francisco[4], USA |
---|---|
Död | 12 mars 1998[1][2][3] (105 år) Ojai, USA |
Medborgare i | USA[5][6] |
Utbildad vid | Académie Julian Hollywood High School Shipley School |
Sysselsättning | Målare[7], författare, formgivare, keramiker, skulptör[7], konstnär[8] |
Utmärkelser | |
Women's Caucus for Art Lifetime Achievement Award (1987) Fellow of the American Craft Council (1987)[9] Gold Medal for Consummate Craftsmanship (1992)[10] | |
Redigera Wikidata |
Biografi
Sammanfatta
Perspektiv
Beatrice Wood föddes i en välbärgad societetsfamilj. Mot föräldrarnas vilja ägnade hon sig åt bildkonst. Hon utbildade sig till målare vid Académie Julian i Paris, och även till skådespelare vid Comédie-Française. Hon återvände till USA vid första världskrigets utbrott 1914 och tillhörde ett franskt skådespelarkompani i New York. Där blev hon också bekant med Marcel Duchamp och Henri-Pierre Roché. Av dem introducerades hon till dadaismen 1916. De tre samarbetade i lanserandet av tidskriften The Blind Man, som var ett tidigt språkrör för dadaism i USA.
Som kvinna var hon mest engagerad i Roché, men alla tre levde i ett triangelförhållande, vilket biografer har liknat vid det som skildras i Rochés roman Jules och Jim från 1956 (filmatiserad 1962).
Beatrice Wood träffade i New York också konstsamlarna Walter och Louise Arensberg vilka blev vänner för livet. Runt dem bildades en grupp konstnärer, romanförfattare och poeter. I denna ingick bland andra Man Ray och Francis Picabia. Beatrice Woods kontakt med denna konstnärskrets gav henne smeknamnet "Mama of Dada".
I början av 1940-talet flyttade Beatrice Wood till Los Angeles i Kalifornien, där hon lärde sig dreja, bland andra för Gertrude och Otto Natzler. Hon utvecklade så småningom en egen glasyrmetod.[11] Hon arbetade också med skulptur under 1930- och 1940-talen.
År 1947 slog hon sig ned i Ojai i Kalifornien för att vara i närheten av den indiske gurun Jiddu Krishnamurti. Hon tillhörde livet ut Teosofiska samfundet. Vid 90 års ålder debuterade hon som författare, uppmuntrad av sin vän Anaïs Nin. Hennes mest kända bok är självbiografin I Shock Myself från 1985. Hon dog vid 105 års ålder.
Bibliografi
- Beatrice Wood. I Shock Myself: The Autobiography of Beatrice Wood. Chronicle Books, San Francisco 1985
- Garth Clark. Gilded Vessel: The Lustrous Life and Art of Beatrice Wood. Guild Publishing 2001
- Marlene Wallace. Playing Chess With the Heart: Beatrice Wood at 100. Chronicle Books, San Francisco 1994
Galleri
- Beatrice Wood (1908)
- Beatrice Wood tillsammans med Francis Picabia (stående) och Marcel Duchamp i New York (1917)
- Kalk av Beatrice Wood
- Tom Neff och Beatrice Wood i Ojai (1993)
Referenser
Externa länkar
Wikiwand - on
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.