Loading AI tools
Från Wikipedia, den fria encyklopedin
August Albert Bernhard Stramm, född 29 juli 1874 i Münster, död 1 september 1915 i Slaget vid Horodec (Schlacht bei Horodec i nuvarande Davyd-Haradok (Давыд-Гарадок), öster om Kobryn, Brests oblast, Belarus), var en expressionistisk dramatiker och nyskapande poet från Westfalen i det preussiska kejsardömet Tyskland. Han finns ännu inte representerad med något verk på svenska (år 2021).
August Stramm | |
Född | 29 juli 1874 Münster, Westfalen, Preussen, Kejsardömet Tyskland |
---|---|
Död | 1 september 1915 (41 år) "Slaget vid Horodec" (David Gorodok, Kejsardömet Ryssland) |
Yrke | Postinspektör · dramatiker · poet |
Nationalitet | Tysk |
Språk | Tyska |
Verksam | 1904-1915 |
Genrer | drama · poesi · essä · brev |
Debutverk | Sancta Susanna (1913) |
Make/maka | Else Krafft (1902-1915) |
Barn | Ingeborg och Helmuth |
Influerade | Kurt Schwitters · Alfred Döblin · Gerhard Rühm |
Stramm växte upp i en katolsk familj i Münster, Düren, Eupen och Aachen som son till Gottfried Michael Stramm och Anna Maria, född Heise. Hans far var en före detta yrkessoldat som gjorde civil karriär inom Postverket, vilket bland annat innebar att familjen flyttade från plats till plats.[1] 1893 tog August Stramm studenten vid kungliga Kaiser Wilhelms Gymnasium i Aachen (nuvarande Einhard Gymnasium). För sin far, som nu var övertelegrafassistent och ledningsrevisor, fick han inte studera teologi utan måste - motvilligt - söka sig till Postverket. Stramm fick anställning där och blev snart postsekreterare. Med vissa avbrott bodde han åren 1897-1905 i Bremen, de tre första åren verksam inom Sjöposttjänsten mellan kejsardömet och USA, på oceanångarrutten Bremen/Hamburg-New York. Längre fortbildningsuppehåll i USA förekom, liksom föreläsningar i olika ämnen vid Post- och telegrafskolan i Berlin. 1902 ledde detta till en examen inom förvaltningen. Den 9 november samma år gifte han sig med Else Krafft (1877-1947).[2] 1903 och 1904 föddes barnen Ingeborg och Helmuth. 1905 bosatte sig familjen i Berlin, där Stramm studerade vid sidan av arbetet. 1909 promoverades han vid Universität Halle-Wittenberg; ämnet för hans avhandling var ett enhetligt världsporto. Samma år befordrades Stramm till postinspektör.
Stramm hade 1896-97 gjort militärtjänst som ettårs-frivillig.[3] När krig förklarades i augusti 1914 blev han inkallad som kapten för reservstyrkor inom Badens armé, infanteriregemente 110, stationerat bakom fronten vid Oberrhein i Alsace. I januari 1915 blev han kompanichef för den nybildade 82 reservdivisionens infanteriregemente 272. Detta regemente stred i ett ställningskrig vid Chaulnes (Somme) på västfronten. I slutet av februari 1915 tilldelades Stramm Järnkorset av andra klassen. I april kom han tillsammans med sitt regemente till östfronten och deltog i Slaget om Gorlice-Tarnów i början av maj. Den 19 maj utsågs han till bataljonskommendör och fick efter flera framgångsrika slag motta ett österrikiskt-ungerskt förtjänstkors, men stupade under Slaget vid Horodec, den 1 september 1915. Han sköts i huvudet under ett anfall mot ryska ställningar i Pripjatträsken vid floden Prypjats kanalförbindelse med Västra Bug, den så kallade Dnepr-Bugkanalen. Han begravdes dagen efter på en kyrkogård i det närliggande lilla judiska samhället som på ryska heter David Gorodok, på tyska Horodec, på vitryska Davyd-Haradok.
August Stramms grav, där även sonen Helmuth vilar, finns sedan 1920-talet på Südwestkirchhof Stahnsdorf i södra Berlin.
Stramms första litterära verk blev till 1904, dramat Die Bauern.[4] I dramer som Rudimentär (1910) och Die Haidebraut (1914) sägs han ha nått fram till en egen ton. I dessa knöts naturalistiska teman samman med språkexperiment. Märkbart påverkad av den italienska futurismen skrev han nu även dikter som blev vägvisande för expressionismen. Han deformerade ordformer och syntax och monterade ihop nya språkelement. Genom dessa arbeten kom Stramm i kontakt med Herwarth Walden, den mångsidige utgivaren av tidskriften Der Sturm, med vilken han snart blev nära vän. Möjligheten att äntligen publiceras i en ansedd tidskrift och överhuvudtaget få erkännande utlöste Stramms sista och mest produktiva period av skapande, vilken framför allt kännetecknas av hans krigsdikter. Dessa publicerades i Waldens tidskrift från 1914 och fram till dess Stramm stupade. 1919 samlades de i boken Tropfblut. Gedichte aus dem Krieg.
Stramms stil var överraskande och ny. Den utmärkte sig genom att fullständigt strunta i såväl traditionella lyriska former som grammatik och språk. Texter som Patrouille har till exempel ett enkelt språk, reducerat till mestadels substantiv med inslag av neologismer.[5]
Patrouille |
Patrull |
Genom sin knapphet, hårdhet och de långt gångna språkexperimenten avtecknar sig Stramms dikter tydligare än dikter av andra, tidiga expressionister som exempelvis Georg Heym och Theodor Däubler. Medan de senare mestadels ännu var tydligt påverkade av den litterära neoromantikens jugendstil (1890-1915) och symbolismens ännu kvardröjande litteratur, satte Stramms språkmontage fart mot det moderna bortom horisonten. De sönderhackade rytmerna, meningarnas och ordens fragmentariska karaktär gör dessutom Stramms dikter till övertygande lyriska vittnesbörder från världskriget. Knappt någon annan författare lyckades ge en lika passande form åt de helt nya erfarenheter som den vardagliga fasan i detta första maskinkrig väckte.
Redan efter de första publiceringarna i Sturm tog unga författare intryck av Stramms stil, däribland Kurt Heynicke, Walter Mehring och Kurt Schwitters. Även på den expressionistiska prosan av exempelvis Alfred Döblin hade Stramms språkliga stil inflytande. Till senare läsare av Stramm hör bland andra Arno Schmidt, Gerhard Rühm och Ernst Jandl.
Herwarth Walden drev även ett förlag under samma namn som tidskriften Der Sturm. På detta förlag gav han ut en samling med 31 kärleksdikter och flera av Stramms dramer (enaktare) medan författaren ännu levde.
|
|
|
|
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.