svensk arkitekt Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Ernst Arvid Fuhre, till 1909 Nilsson[1], född 20 november 1885 i Västra Vingåker, död 2 juli 1959 i Helsingborg, var en svensk arkitekt.
Kön | man | |
---|---|---|
Medborgare i | Sverige | |
Förnamn | Arvid | |
Efternamn | Fuhre | |
Född | 20 november 1885 | |
Födelseplats | Västra Vingåkers socken | |
Död | 2 juli 1959 | |
Dödsplats | Helsingborg | |
Sysselsättning | arkitekt | |
Utbildad vid | Kungliga Tekniska högskolan |
Fuhre kom från en familj som i generationer arbetat inom hotell- och restaurangbranschen. Han var son till källarmästaren och direktören Nils Nilsson och Jenny Fredrika Evelina, född Hellström, samt bror till källarmästaren Carl Emil Fuhre. Han växte upp i Söderhamn. Studentexamen tog han i Luleå. Tidigt märktes hans begåvning för musik och konst. Han var duktig i matematik och intresserade sig för teknik. Det var han som tog initiativet till att familjen bytte efternamn till Fuhre.[2]
Arvid Fuhres grundutbildning till arkitekt skedde vid KTH 1907–11. Därefter var han anställd som biträdande arkitekt hos Torben Grut i Stockholm 1911–12 då Grut bland annat arbetade med Stockholms stadion). År 1912 kom Fuhre in på arkitektskolan på Konstakademien, där han sedan studerade till 1914. Redan 1912 hade han fått anställning vid Stockholms Rådhusbyggnadsbyrå, under ledning av arkitekten Carl Westman. Där arbetade han fram till 1915 då han flyttade till Göteborg för att arbeta som biträdande arkitekt hos Ernst Torulf.
Hos Torulf stannade han till 1918 då han startade eget arkitektkontor i Göteborg, de första åren delvis i samarbete med arkitekten Conny Nyquist. I Göteborg utsågs han till HSB Göteborgs huvudarkitekt men fick även uppdrag från Bostads AB Nutiden. Under tiden i Göteborg ritade han elva storgårdskvarter, bland annat Standaret, Svärdsliljan och Omberg. Fuhre ritade även utställningslokaler för jubileumsutställningen 1923 och Buråsskolan.[2] Familjen hade ett fritidshus som Fuhre själv ritat i Västra Bodarna utanför Alingsås. I Västra Bodarna kom Fuhre även att rita privatbostäderna Ytterhall och Villa Brantehäll samt för Göteborgs stad Friluftsskolan.
År 1929 utsågs Fuhre till stadsarkitekt i Helsingborg. Eftersom detta arbete endast medgav privat arkitektverksamhet i mycket begränsad omfattning, tvingades Fuhre lägga ner sitt eget kontor. Inte heller tjänsten som stadsarkitekt innefattade någon större praktisk arkitektverksamhet, utan huvudsakligen blev han tjänsteman. Fuhre hade en modernare roll som stadsarkitekt i Helsingborg än sina föregångare. Han hade större fokus på stadsutveckling och rådgivning. Fuhre kom att ha hand om bygglovsgranskningar och yttranden i olika plan- och byggärenden. Han hade till exempel överinseendet när Sven Markelius konserthus uppfördes och under byggtiden kom att skifta från klassicismen till en radikal funkisarkitektur.[2] Tjänsten som stadsarkitekt innehade Fuhre till 1950 då han gick i pension.
Fuhres verk är huvudsakligen koncentrerade till tre orter, Söderhamn, Göteborg och Helsingborg, varav den förstnämnda var hans uppväxtort. Därutöver har han ritat en del byggnader i Västsverige och runtom i Skåne. Nedan följer en lista över hans viktigaste (kända) verk med angivande av eventuellt namn på byggnaden ifråga, adress, fastighetsbeteckning, typ av projekt, beställare samt årtal för ritningarnas uppgörande.
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.