Apostrofering

Apostrofering är en högtidlig hänvändelse reellt eller till tänkt närvarande person; den används som retorisk stilfigur.^[1] I senare litteratur också om tilltal av läsaren.

Stilfigurer
DIALOG
Apostrofering
Descriptio
Divisio
Hypofor
Illeism
Prosopopoeia
Ratiocinatio
Retorisk fråga
Sermocinatio
JÄMFÖRELSE
Allegori
Antites
Kenning
Liknelse
Metafor
Metonymi
Pars pro toto
Synekdoke
ORDLEK
Malapropism
Oxymoron
Paronomasi
Zeugma
STRUKTUR
Anastrof
Isokolon
Kiasm
Parallellism
Trikolon
TILLÄGG
Evidentia
Hopning
Hyperbol
Perifras
Pleonasm
Polysyndeton
Stegring
Tautologi
UPPREPNING
Allitteration
Anadiplos
Anafor
Assonans
Epanalepsis
Epifor
Ploke
Polyptoton
Rim
Symploke
Synonymi
UTESLUTNING
Asyndeton
Ellips
Ironi
Litotes
Meiosis
ÖVRIGT
Antonomasi
Dysfemism
Eufemism
Exclamatio
Katakres
v • r

För den lingvistiska termen, se Apostrof.

I debattsammanhang avses med apostrofering normalt att en person i sitt anförande direkt har omnämnt en annan debattdeltagare. Den andre har då i regel rätt till replik.

Exempel

• ”Sjung, o gudinna, om vreden som brann hos peliden Akilles” (Iliaden)
• ”O sena tiders barn!” (till läsarna i Gösta Berlings saga)
• ”Ack, Gösta Berling, starkast och svagast bland människor” (ur Gösta Berlings saga)