Andrej Andrejevitj Gromyko (ryska: Андрей Андреевич Громыко), född 18 juli 1909 nära Gomel i guvernementet Mogiljov i Kejsardömet Ryssland, död 2 juli 1989 i Moskva, var en sovjetisk (vitrysk) diplomat och politiker. Han var utrikesminister 1957–1985 och officiell statschef 1985–1988.
| Andrej Gromyko | |
 | |
| Född | 18 juli (5 juli enl. g. s.) 1909 Staryja Hramyki nära Gomel, Kejsardömet Ryssland (i nuvarande Belarus) |
|---|---|
| Död | 2 juli 1989 (79 år) Moskva, Sovjetunionen |
| Begravd | Novodevitjekyrkogården |
| Medborgare i | Sovjetunionen |
| Utbildad vid | Belarus statliga ekonomiska universitet  |
| Sysselsättning | Politiker[1], nationalekonom, diplomat[1], memoarförfattare |
| Befattning | |
| Sovjetunionens ambassadör i USA (1943–) Rysslands ständige representant i FN (1946–1948) Sovjetunionens ambassadör i Storbritannien (1952–1953) Første visepresident i Sovjetunionen (1983–1985) Ordförande i presidiet för Sovjetunionens högsta sovjet (1985–1988)[2] | |
| Politiskt parti | |
| Sovjetunionens kommunistiska parti (–) | |
| Maka | Lidija Gromyko |
| Barn | Emilija Gromyko Anatolij Gromyko (f. 1932) |
| Släktingar | Raisa Gorbatjova |
| Utmärkelser | |
| Se lista | |
| Redigera Wikidata | |
Biografi
Gromyko föddes i nuvarande Vitryssland där hans föräldrar var jordbrukare. Han anställdes vid sovjetiska utrikesministeriet 1939 och var ambassadör i Washington, D.C. 1943–1946. Under andra världskriget deltog Gromyko i konferenserna i Teheran, Jalta och Potsdam. Han var FN-ambassadör 1946–1949 och utövade under denna tid Sovjetunionens veto 26 gånger i Säkerhetsrådet, vilket gav honom namnet "Mr Njet". Därefter var han vice utrikesminister 1949–1952 och 1953–1957 samt ambassadör i London 1952–1953. Han var utrikesminister åren 1957–1985 och var därmed en central aktör under Kubakrisen 1962 och under nedrustningsförhandlingarna på 1970-talet, till exempel ABM-avtalet, SALT I och II. Från 1973 var han medlem av politbyrån.
Det var Gromyko som formellt nominerade Michail Gorbatjov till partichef för kommunistpartiet 1985. Samtidigt utnämndes Gromyko till ordförande i presidiet för Sovjetunionens högsta sovjet, en titel som innebar att han var Sovjetunionens statschef. År 1988 gjorde Gorbatjov en drastisk ommöblering i partitoppen, och tvingade veteranen Gromyko att gå i pension.
Under sin långa politiska karriär tjänade Gromyko alla Sovjetunionens ledare utom Lenin.
Utmärkelser
Leninorden, 3 november 1944- Leninorden, 5 november 1945
Arbetets Röda Fanas orden, 9 november 1948
Hedersmärke-orden, 30 oktober 1954- Leninorden, 17 juli 1959
- Leninorden, 31 december 1966
- ”Hammare och skära”-guldmedaljen, 17 juli 1969
- Leninorden, 17 juli 1969
Storkorset för Peruanska Solorden, 1970
Klement Gottwald-orden, 1979- ”Hammare och skära”-guldmedaljen, 17 juli 1979
- Leninorden, 17 juli 1979
- Leninpriset, 1982
- Sovjetunionens statliga pris, 1984
- Leninorden, 17 juli 1984
Patriotiska krigsorden av 1:a klass, 23 april 1985
Medalj ”För tappert arbete under det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945”
José Martí-orden
”Veteran av arbetet”-medaljen
Peruanska Solorden- Märket "medlem i Sovjetunionens kommunistiska parti i 50 år"
Frihetssolens orden
Jubileumsmedalj ”För firandet av 100-årsdagen av Vladimir Lenins födelse”
Jubileumsmedalj ”40-årsdagen av segern i det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945”
Folkrepubliken Ungerns flaggorden
Storkors av Folkrepubliken Polens förtjänstorden
Jubileumsmedalj ”30-årsdagen för segern i det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945”
Georgi Dimitrov-orden
Jubileumsmedalj "60 år för Sovjetunionens väpnade styrkor"
Medalj till minne av Moskvas 800-årsjubileum
Vita lejonets orden
_ribbon.svg){kind=small}
Källor
Externa länkar
Wikiwand in your browser!
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
