Andreas Franz Wilhelm Schimper

Andreas Franz Wilhelm Schimper, född 12 maj 1856 i Strassburg, död 10 september 1901 i Basel, var en tyskspråkig botaniker och växtgeografisk ekolog, son till Wilhelm Philipp Schimper.

Andreas Franz Wilhelm Schimper
Född	12 maj 1856[1][2][3] Strasbourg[4]
Död	9 september 1901[1][2][3] (45 år) Basel[5], Schweiz
Medborgare i	Kejsardömet Tyskland och Frankrike
Utbildad vid	Strasbourgs universitet
Sysselsättning	Botaniker[6], universitetslärare, ekolog
Arbetsgivare	Bonns universitet Basels universitet
Föräldrar	Wilhelm Philipp Schimper
Redigera Wikidata

Schimper doktorerade i Strassburg 1878, var därefter verksam i Lyon och Baltimore innan han blev extra ordinarie professor i botanik i Bonn 1886 och därefter professor i Basel 1898. Schimper företog ett flertal botaniska forskningsresor, som starkt påverkade hans skifte av forskningsinriktning från växtfysiologin mot växtgeografin. Han besökte Västindien och Venezuela 1882-83, Brasilien 1886, samt Ceylon och Java 1889-90. Slutligen deltog han som botanist i den tyska djuphavsexpeditionen med Valdivia 1898-99. Under denna resa ådrog han sig den malaria som ledde till hans död vid 45 års ålder.^[7]

Schimpers mest framstående arbete var Pflanzengeographie auf physiologischer grundlage (1898), ett av de verk som lade grunden för den moderna ekologiska vetenskapen^[8] genom att ge den första utförliga framställningen av jordens vegetation som förklarade växternas utseende, utbredning och förändringar i samklang med växtfysiologins forskningsrön.

Auktorsnamnet A.Schimp. kan användas för Andreas Franz Wilhelm Schimper i samband med ett vetenskapligt namn inom botaniken; se Wikipediaartiklar som länkar till auktorsnamnet.

Övriga skrifter i urval

• Die wechselbeziehungen zwischen pflanzen und ameisen (1888)
• Die epiphytische vegetation Amerikas (1888)
• Ueber schutzmittel des laubes gegen transpiration (1890)
• Die indomalayische strandflora (1891).