Aktion T4

Aktion T4 var Nazitysklands så kallade eutanasiprogram som initierades av Adolf Hitler den 1 september 1939.^[1] Inom ramen för Aktion T4 mördades personer – män, kvinnor och barn – med psykiska eller fysiska funktionsnedsättningar eller som av någon annan anledning inte bedömdes vara ”livsvärdiga”. Massmordet kallas Aktion T4 efter adressen till huvudkontoret för organisationen Gemeinnützige Stiftung für Heil- und Anstaltspflege, Tiergartenstrasse 4 i Berlin. Under den officiella fasen 1939–1941 beräknas drygt 70 000 personer ha dödats,^[2] medan den sammanlagda siffran avseende hela perioden från 1939 till 1945 är cirka 200 000.^[3] Efter protester från allmänheten och de kyrkliga samfunden avbröts Aktion T4 i augusti 1941,^[4] men fortsatte dock inofficiellt till Andra världskrigets slut 1945 under kodbeteckningen Aktion 14f13.^[5]

Genom ett dekret daterat den 1 september 1939 befullmäktigade Adolf Hitler riksledaren Philipp Bouhler och läkaren Karl Brandt med att genomföra programmet för barmhärtighetsdödande.

Minnesmärke för offren för Aktion T4, vid Tiergartenstrasse 4 i Berlin.

I källaren till slottet Sonnenstein mördades 13 720 människor med psykiska funktionsnedsättningar samt minst 1 031 fångar från koncentrationsläger.

Gaskammare i Hadamar.

Mordverksamheten ägde rum på sex ”eutanasianstalter” (NS-Tötungsanstalt) runtom i Tredje riket: Grafeneck, Brandenburg, Hartheim, Sonnenstein, Bernburg och Hadamar. Morden begicks genom överdosering av läkemedel, giftinjektioner och senare även med gas i gaskammare förklädda till duschar. En av dem som utvecklade gasningstekniken var Christian Wirth, som senare implementerade sina erfarenheter i förintelselägren Bełżec, Sobibór och Treblinka i Generalguvernementet i samband med Operation Reinhard. Philipp Bouhler och Viktor Brack samt läkarna Leonardo Conti, Karl Brandt, Werner Heyde och Paul Nitsche var några av de ansvariga för Aktion T4.

De första gasningarna

I januari 1940 genomfördes ett gasningsexperiment på anstalten i Brandenburg. Wirth hade tillsammans med kemisten August Becker installerat en gaskammare på 3 x 5 meter, kamouflerad som ett duschrum. Närvarande vid experimentet var, förutom Wirth, bland andra Brandt, Bouhler, Conti, Brack och kemisten Albert Widmann. Omkring 15–20 manliga patienter stängdes in i gaskammaren och Widmann släppte på kolmonoxid från gascylindrar. Inom några minuter var samtliga patienter döda. Några av liken utvaldes för obduktion, medan de övriga kremerades omedelbart.^[6][7]

Lista över anstalter

Namn	Ort	SS-läkare	Period
Tötungsanstalt Grafeneck	Gomadingen	Horst Schumann Ernst Baumhard Günther Hennecke	20 januari 1940 – 13 december 1940
Tötungsanstalt Brandenburg	Brandenburg an der Havel	Irmfried Eberl Aquilin Ullrich Heinrich Bunke	januari 1940 – oktober 1940
Tötungsanstalt Hartheim	Alkoven	Rudolf Lonauer Georg Renno	6 maj 1940 – 11 december 1944
Tötungsanstalt Pirna-Sonnenstein	Pirna	Horst Schumann Curt Schmalenbach Klaus Endruweit Kurt Borm	juni 1940 – september 1942
Tötungsanstalt Bernburg	Bernburg	Irmfried Eberl Heinrich Bunke	21 november 1940 – 30 juli 1943
Tötungsanstalt Hadamar	Hadamar	Ernst Baumhard Friedrich Berner Curt Schmalenbach Adolf Wahlmann Günther Hennecke Bodo Gorgaß	januari 1941 – 31 juli 1942

Se även

• Koncentrationsläger i Nazityskland
• Medicinsk sociologi
• Eva Kärfve

Referenser

Noter

1. Browning, Christopher R.; Matthäus, Jürgen (2004) (på engelska). The Origins of the Final Solution: The Evolution of Nazi Jewish Policy, September 1939 - March 1942. London: Heinemann. sid. 190–192. ISBN 0-434-01227-0
2. Browning, sid. 191.
3. Horst von Buttlar (1 oktober 2003). ”Nazi-"Euthanasie": Forscher öffnen Inventar des Schreckens”. Spiegel Online. Arkiverad från originalet den 19 mars 2012. https://www.webcitation.org/66Hcw6Nj0?url=http://www.spiegel.de/wissenschaft/mensch/0,1518,267983,00.html. Läst 17 oktober 2010.
4. Lifton, Robert Jay (1986) (på engelska). The Nazi Doctors: Medical Killing and the Psychology of Genocide. London: Macmillan. sid. 95. ISBN 0-333-43262-2
5. Lifton, sid. 96.
6. Longerich, Peter (2010) (på engelska). Holocaust: The Nazi Persecution and Murder of the Jews. Oxford: Oxford University Press. sid. 139. ISBN 978-0-19-280436-5
7. Friedlander, Henry (1995) (på engelska). The Origins of Nazi Genocide: From Euthanasia to the Final Solution. Chapel Hill, North Carolina: University of North Carolina Press. sid. 88. ISBN 0-8078-2208-6

Tryckta källor

• Aly, Götz; Chroust, Peter; Pross, Christian (1994) (på engelska). Cleansing the Fatherland: Nazi Medicine and Racial Hygiene. Baltimore, Maryland: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-4775-3
• Browning, Christopher R.; Matthäus, Jürgen (2004) (på engelska). The Origins of the Final Solution: The Evolution of Nazi Jewish Policy, September 1939 - March 1942. London: Heinemann. ISBN 0-434-01227-0
• Burleigh, Michael (1994) (på engelska). Death and Deliverance: 'Euthanasia' in Germany c. 1900–45. Cambridge: Cambridge University Press. Libris 5019226. ISBN 0-521-41613-2
• Friedlander, Henry (1995) (på engelska). The Origins of Nazi Genocide: From Euthanasia to the Final Solution. Chapel Hill, North Carolina: University of North Carolina Press. ISBN 0-8078-2208-6
• Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2. Aufl.). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8
• Lifton, Robert Jay (1986) (på engelska). The Nazi Doctors: Medical Killing and the Psychology of Genocide. London: Macmillan. ISBN 0-333-43262-2
• Sereny, Gitta (2000). Vid avgrunden: från barmhärtighetsmord till folkförintelse. Stockholm: Ordfront. ISBN 91-7324-702-2

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Aktion T4.