Akolut

Akolut, akolyt (av grekiskans ἀκόλουθος, akolouthos, "medhjälpare", "följeslagare" eller "efterföljande"), var ett lägre kyrkligt ämbete och kyrklig vigning med liturgiska uppgifter inom Romersk-katolska kyrkan, de ortodoxa och orientaliska kyrkorna.

Akoluten av Solomon Abraham 1842.

Akolutvigningen var den högsta av de så kallade lägre vigningarna. Till uppgifterna hörde bland annat att tända altarljusen, att förbereda vin och vatten till mässan och att bära ljus i processioner.^[1]

I stift med romersk rit avskaffades akolutvigningen 1972. Uppdraget sköts istället av ministranter, som inte är vigda till tjänsten.^[2]

Referenser

1. Frithiof Dahlby och Lars Åke Lundberg, Nya kyrkokalendern, Verbum Förlag AB, 1983, ISBN 9152602974
2. akolut i Nationalencyklopedins nätupplaga.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Akolut.
  Bilder & media