Loading AI tools
amerikansk arkitekturskribent och -kritiker Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Ada Louise Huxtable, född Landman den 14 mars 1921 i New York, död 7 januari 2013 i New York, var en amerikansk arkitekturskribent och arkitekturkritiker. År 1970 belönades hon med historiens första Pulizerpris för kritik.
| Ada Louise Huxtable | |
 | |
| Född | 14 mars 1921[1][2] New York[3], USA |
|---|---|
| Död | 7 januari 2013[1][2] (91 år) New York[4], USA |
| Medborgare i | USA |
| Utbildad vid | Hunter College New York University  |
| Sysselsättning | Journalist, kurator, biograf, författare[5], konsthistoriker[6] |
| Utmärkelser | |
| Guggenheimstipendiet (1958)[7] Pulitzerpriset för kritik (1970) MacArthur Fellows Program (1981)[8] Hedersdoktor vid Universitetet i Miami (1984)[9] Henry Allen Moe Prize (1991)[10] Fellow of the American Academy of Arts and Sciences | |
| Redigera Wikidata | |
Arkitekturkritikern Paul Goldberger, som också mottagit priset (1984) sa 1996 att Huxtable var den som förde in arkitektur i det offentliga samtalet:
"Before Ada Louise Huxtable, architecture was not a part of the public dialogue."[11]
Huxtable föddes och dog i New York. Hennes far, läkaren Michael Landman, var (tillsammans med sin bror, rabbinen Isaac Landman) medförfattare till pjäsen A Man of Honor.
Ada Louise Landman genomgick sin grundutbildning vid Hunter College, City University of New York, och tog examen 1941.
Hon gifte sig 1942 med industridesignern L. Garth Huxtable, och fortsatte sina studier vid New York University åren 1942–1950, innan hon tillbringade ett år i Italien som Fulbright-stipendiat.
Från 1946 till 1950 arbetade hon som biträdande kurator för arkitektur och design vid Museum of Modern Art i New York. Åren 1950–63 var hon skrivande redaktör för tidskriften Progressive Architecture and Art in America innan hon utsågs till tidningen The New York Times första arkitekturkritiker – en position hon uppehöll från 1963 till 1982.
År 1974 valdes hon in i the American Academy of Arts and Sciences.[12]
1997 återupptog hon arbetet som arkitekturkritiker, nu för The Wall Street Journal.
Hon har kallats USA:s nationella arkitektoniska samvete.[13]
Huxtable skrev ett drygt tiotal böcker om arkitektur, bland annat en biografi över arkitekten Frank Lloyd Wright. Hon räknas som en av de drivande krafterna bakom bildandet av the New York City Landmarks Preservation Commission 1965, vars syfte är att värna och bevara stadsbilden.[14] Samtidigt var hon en seriös kritiker av historieförvanskning, och skrev 1968:
"Nothing beats keeping the old city where it belongs and where its ghosts are at home. [But] please, gentlemen, no horse-drawn cars, no costumes, no wigs, no stage sets, no cute-old stores, no 're-creations' that never were, no phony little-old-New York.... That is perversion, not preservation."[15]
År 2013 meddelade the Getty Research Institute att de förvärvat Ada Louise Huxtables arkiv från åren 1921–2013, bestående av 93 lådor och 19 mapp-system med hennes manuskript och utskrifter, rapporter, korrespondens och dokument, liksom anteckningar, tidningsklipp, kopior och – kanske mest anmärkningsvärt – en mängd originalfoton av arkitektur och design av samtida fotografer.[16][17]
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
