Abraham Gottlob Werner

Abraham Gottlob Werner, född 25 september 1749 i Wehrau i Oberlausitz, död 30 juni 1817 i Dresden, var en tysk mineralog och medverkare till grundläggningen av geognosin som vetenskap.

Abraham Gottlob Werner
Född	25 september 1749[1][2] Osiecznica, Polen
Död	30 juni 1817[3] (67 år) Dresden[4]
Medborgare i	Kungariket Sachsen
Utbildad vid	Freiburgs universitet Technische Universität Bergakademie Freiberg Leipzigs universitet
Sysselsättning	Geolog[5], universitetslärare, mineralog
Arbetsgivare	Technische Universität Bergakademie Freiberg
Utmärkelser
Honorary Fellow of the Royal Society of Edinburgh
Redigera Wikidata

Werner var son till en bruksinspektor samt hade i unga år en tid själv anställning vid ett bruk. Efter studier vid Bergsakademien i Freiberg (1769) och vid Leipzigs universitet (sedan 1771) utnämndes han 1775 till lärare i mineralogi och bergsvetenskap vid ovannämnda bergsakademi samt innehade denna lärarbefattning till sin död.

Werner skilde mineralogin från geognosin, vilken senare vetenskap han började föreläsa 1785. Werners betydelse var framför allt att han införde system i geognosin, men i frågan om bergarternas bildning gick han till överdrift i sina neptunistiska åsikter, varför hans teorier senare i många avseenden måste betydligt modifieras. Werners författarskap var inte särskilt omfattande, men många av hans lärjungar skrev, huvudsakligen efter hans föreläsningar, framställningar av hans teorier. Han var dock en av de tidiga forskare som hävdade att jordens ålder var betydligt större än man tidigare trott, Werner själv gissade på en miljon år.^[6]

Werner kallades 1810 till ledamot av svenska Vetenskapsakademien. I Freibergs park restes 1851 en minnesvård över honom.

Verk (urval)

• Kurze Klassifikation und Beschreibung der Gebirgsarten (1787)
• Neue Theorie über die Entstehung der Gänge (1791)
• översatte Axel Fredrik Cronstedts "Försök till mineralogi" ("Versuch einer Mineralogie", 1780)

Källor

1. ВЕ́РНЕР (Werner) Аб­ра­ам Гот­лоб, Большая российская энциклопедия (på ryska), Stora ryska encyklopedin, no value, läs online och läs onlineläs online.^{[källa från Wikidata]}
2. Abraham Gottlob Werner (1749–1817): THE AQUEOUS ORIGIN OF BASALT, 31 december 1970, s. 138-142, 10.4159/HARVARD.9780674180666.C34, läs online.^{[källa från Wikidata]}
3. Gemeinsame Normdatei, läst: 9 april 2014.^{[källa från Wikidata]}
4. Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Вернер Абраам Готлоб”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.^{[källa från Wikidata]}
5. Gemeinsame Normdatei, läst: 25 juni 2015.^{[källa från Wikidata]}
6. Dinosauriejägarna, Debora Cadley, s. 26.

• Werner, Abraham Gottlob i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)

Litteratur

• Abraham Gottlob Werner. Gedenkschrift aus Anlaß der Wiederkehr seines Todestages nach 150 Jahren am 30. Juni 1967. Deutscher Verlag für Grundstoffindustrie, Leipzig 1967, (Freiberger Forschungshefte C 223).
• Bergakademie Freiberg (Hrsg.): Internationales Symposium Abraham Gottlob Werner und seine Zeit: 19. bis 24. September 1999 in Freiberg (Sachsen). Tagungsband. Verlag der TU Bergakademie, Freiberg 1999.
• Samuel Gottlob Frisch: Lebensbeschreibung A. G. Werners – nebst zwei Abhandlungen über Werners Verdienste um Oryktognosie und Geognosie. Brockhaus Verlag, Leipzig 1825,
• Martin Guntau: Abraham Gottlob Werner. Teubner-Verlag, Leipzig 1984, (Biographien hervorragender Naturwissenschaftler, Techniker und Mediziner 75.
• Dieter Slaby, Roland Ladwig: Abraham Gottlob Werner – seine Zeit und seine Bezüge zur Bergwirtschaft. Verlag der TU Bergakademie, Freiberg 1999, (Freiberger Arbeitspapiere 1999, 26.
• Johannes Uray, Chemische Theorie und mineralogische Klassifikationssysteme von der chemischen Revolution bis zur Mitte des 19. Jahrhunderts. In: Berhard Hubmann, Elmar Schübl, Johannes Seidl (Hgg.), Die Anfänge geologischer Forschung in Österreich. Beiträge zur Tagung „10 Jahre Arbeitsgruppe Geschichte der Erdwissenschaften Österreichs“ von 24. bis 26. April 2009 in Graz. Graz 2010, S 107-125.