9 Metis

9 Metis eller 1974 QU₂ är den nionde asteroiden som upptäcktes. Den observerades först av den irländske astronomen Andrew Graham den 25 april 1848. Metis var till 2008 den enda asteroid som hade upptäckts genom observationer från Irland. Namnet kommer från en av de kvinnliga titanerna i grekisk mytologi.^[6]

För andra betydelser, se Metis.

9 Metis
Upptäckt[1]
Upptäckare	A. Graham
Upptäcktsplats	Markree
Upptäcktsdatum	25 april 1848
Beteckningar
MPC-beteckning	9 Metis
Alternativnamn	1974 QU2, A848 HA
Uppkallad efter	Metis[2]
Småplanetskategori	Asteroidbältet Flora-asteroid
Omloppsbana[3]
Epok: 27 augusti 2011
Aphelium	2,678359 AU 400 676 804 km
Perihelium	2,0927301 AU 313 067 960 km
Halv storaxel	2,385544529 AU 356 872 382 km
Excentricitet	0,12274534
Siderisk omloppstid	1 345,797503 d (3,68 år)
Medelomloppshastighet	19,308 km/s
Medelanomali	248,44238°
Inklination	5,57546°
Longitud för uppstigande nod	68,94929°
Periheliumargument	6,2437°
Fysikaliska data
Dimensioner	235×195×140[4] km 190[3] km
Massa	2,05±4,8×1019[4]kg 5,05±1,13×1018[5]kg
Medeldensitet	6,51±3,33[4] g/cm³ 2,0[5] g/cm³
Siderisk rotationsperiod	5,08[3] h
Albedo	0,118[3] geometriskt
Yttemperatur	Medel: ~177 Max: 282
Spektraltyp	S
Skenbar magnitud	8,1-11,83
Absolut magnitud (H)	6,28

Den tillhör asteroidgruppen Flora.

Metis består troligtvis av kemisk och metallisk nickel-järn. Ljuskurveobservationer ledde till spekulationer om att Metis kunde ha en måne.^[7] Rymdteleskopet Hubble observerade Metis 1993, och resultaten visade att Metis inte hade någon måne.^[8] Även andra observationer bekräftar att det inte finns någon måne.^[9][10][11]

Objekt av denna storlek brukar man förvänta sig vara sfärisk, men Metis har en oregelbunden form. Den ena delen av asteroiden är smalare än den andra och det finns skarpa kanter och en stor plan yta vid en av polerna.^[12]

Metis är också namnet på en av Jupiters månar.

Referenser

1. "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 7 februari 2009
2. Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, s. 14, ISBN 978-3-642-29717-5.^{[källa från Wikidata]}
3. ”JPL Small-Body Database Browser on Metis” (på engelska). NASA, JPL. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=9. Läst 31 augusti 2011.
4. James Baer and Steven R. Chesley (jan 2007). ”Astrometric masses of 21 asteroids, and an integrated asteroid ephemeris”. Celestial Mechanics and Dynamical Astronomy. sid. Volume 100, Number 1, pp 27-42. doi:10.1007/s10569-007-9103-8. Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. https://www.webcitation.org/5ywHcV03L?url=http://www.springerlink.com/content/h747307j43863228/. Läst 29 november 2018.
5. Yu. Chernetenko. ”Masses and densities of minor planets”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. https://www.webcitation.org/5ywHgN5wF?url=http://www.ipa.nw.ru/PAGE/DEPFUND/LSBSS/engmasses.htm. Läst 28 september 2008.
6. Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 14. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA14&dq=9+Metis&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=9%20Metis&f=false. Läst 27 april 2015
7. ”Other Reports of Asteroid/TNO Companions”. http://www.johnstonsarchive.net/astro/asteroidmoonsq.html. Läst 13 september 2008.
8. Storrs, Alex (1999). ”Imaging Observations of Asteroids with Hubble Space Telescope” (PDF). Icarus. sid. 137, 260-268. Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. https://www.webcitation.org/5ywHfgOk2?url=http://web.media.mit.edu/~win/hstpub.pdf%20%0A%20.
9. ”International Astronomical Union Circular 3739: (9)”. http://www.cbat.eps.harvard.edu/iauc/03700/03739.html. Läst 13 september 2008.
10. ”International Astronomical Union Circular 3753: (9)”. http://www.cbat.eps.harvard.edu/iauc/03700/03753.html. Läst 13 september 2008.
11. ”International Astronomical Union Circular 3767: (9)”. http://www.cbat.eps.harvard.edu/iauc/03700/03767.html. Läst 13 september 2008.
12. Johanna Torppa (2003). ”Shapes and rotational properties of thirty asteroids from photometric data”. Icarus. sid. 164, 346-383. doi:10.1016/S0019-1035(03)00146-5. Arkiverad från originalet den 6 november 2015. https://web.archive.org/web/20151106103549/http://www.rni.helsinki.fi/~mjk/thirty.pdf. Läst 21 september 2008.

Externa länkar

• Diagram över omloppsbanan för 9 Metis från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)