79 Eurynome

79 Eurynome är en ganska stor och ljus asteroid som 14 september 1864 upptäcktes av den kanadensisk-amerikanske astronomen James Craig Watson i Ann Arbor. Asteroiden har fått sitt namn från någon med namnet Eurynome inom grekisk mytologi, men det är något oklart vilken av dem.^[5]

79 Eurynome
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva.
Upptäckt[1]
Upptäckare	J. C. Watson
Upptäcktsplats	Ann Arbor
Upptäcktsdatum	14 september 1864
Beteckningar
MPC-beteckning	79 Eurynome
Uppkallad efter	Eurynome[2]
Småplanetskategori	Asteroidbältet
Omloppsbana[3]
Epok: 27 augusti 2011
Aphelium	2,91215201 AU 435 651 740 km
Perihelium	1,977541 AU 295 835 920 km
Halv storaxel	2,44484649 AU 365 743 829 km
Excentricitet	0,191139
Siderisk omloppstid	1 396,29062 d (3,82 år)
Medelomloppshastighet	19,062 km/s
Medelanomali	226,98817°
Inklination	4,6184°
Longitud för uppstigande nod	206,6678°
Periheliumargument	201,0026°
Fysikaliska data
Diameter	66,47[3] km 60,5[4]
Massa	3,1×1017 kg
Synodisk rotationsperiod	5,978[3] h
Albedo	0,2618[3][4] geometriskt
Yttemperatur	Medel: ~178
Spektraltyp	S[3][4]
Absolut magnitud (H)	7,96

Den ljusa ytan beror på silikater. Ytan ser inte likadan ut över hela asteroiden.^[4]

Referenser

1. "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 1 maj 2009
2. Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, s. 20, ISBN 978-3-642-29717-5.^{[källa från Wikidata]}
3. ”JPL Small-Body Database Browser on Eurynome” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 20 november 2011. https://www.webcitation.org/63KbRZ4QU?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=79. Läst 20 november 2011.
4. Shevchenko, V. G.; Chiorny, V. G.; Kalashnikov, A. V.; Krugly, Yu. N.; Mohamed, R. A.; Velichko, F. P. (1996). ”Magnitude-phase dependences for three asteroids.”. Astronomy and Astrophysics Supplement. sid. v.115, p.475-479. http://adsabs.harvard.edu/abs/1996A&AS..115..475S.
5. Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 20. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA20&dq=79+Eurynome&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=79%20Eurynome&f=false. Läst 28 april 2015

Externa länkar

• Diagram över omloppsbanan för 79 Eurynome från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)