51 Pegasi

51 Pegasi, som är stjärnans Flamsteedbeteckning, eller Helvetios,^[11] är en ensam stjärna i stjärnbilden Pegasus. Den är en sollik stjärna och år 1995 upptäcktes den första exoplaneten runt denna stjärna. Den har en skenbar magnitud på ca 5,49^[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 64,6^[3] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 50 ljusår (ca 16 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 34 km/s.^[4]

51 Pegasi
Lägeskarta för 51 Pegasi.
Observationsdata Epok: J2000
Stjärnbild	Pegasus
Rektascension	22t 57m 27,9804s[1]
Deklination	+20° 46′ 07,7822″[1]
Skenbar magnitud (${\displaystyle V}$)	5,49[2]
Stjärntyp
Spektraltyp	G2 IV[3]
U–B	+0,20[4]
B–V	+0,67[4]
R–I	0,32
Astrometri
Radialhastighet (${\displaystyle R_{v}}$)	-33,0200 ± 0,09 [5] km/s
Egenrörelse (µ)	RA: +207,363 ± 0,207[1] mas/år Dek.: +62,094 ± 0,166[1] mas/år
Parallax (${\displaystyle \pi }$)	64,6488 ± 0,1232[1]
Avstånd	50,45 ± 0,10 lå (15,47 ± 0,03 pc)
Absolut magnitud (${\displaystyle M_{V}}$)	4,48[6]
Detaljer
Massa	1,11[7] M☉
Radie	1,237 ± 0,047[2] R☉
Luminositet	1,36 ± 0,02[6] L☉
Temperatur	5 768 ± 8[6] K
Metallicitet	+0,20[8] dex
Vinkelhastighet	21,9 ± 0,4[9] km/s
Ålder	6,1 ± 0,6[6] miljarder år
Andra beteckningar
AG+20 2595, AKARI-IRC-V1 J2257280+204608, BD+19 5036, GJ 882, HD 217014, HIC 113357, HIP 113357, HR 8729, IRAS 22550+2030, LSPM J2257+2046, 2MASS J22572795+2046077, NLTT 55385, NSV 14374, PLX 5568, PPM 114985, SAO 90896, TD1 29480, TYC 1717-2193-1, USNO-B1.0 1107-00589893, uvby98 100217014, WDS J22575+2046AB, Gaia DR2 2835207319109249920 [10]

Exoplaneten tillkännagavs den 6 oktober 1995 av astronomerna Michel Mayor och Didier Queloz. Det var för första gången man hade upptäckt en exoplanet runt en sollik stjärna.^[12] Den 8 oktober 2019 tilldelades Mayor och Queloz Nobelpriset i fysik för sin upptäckt.^[13]

Nomenklatur

Vid dess upptäckt benämndes stjärnans närmaste planet 51 Pegasi b av dess upptäckare och blev inofficiellt kallad Bellerophon, i överensstämmelse med konventionen att namnge planeter efter grekiska och romerska mytologiska figurer (Bellerophon var en gestalt från grekisk mytologi som red den bevingade hästen Pegasus).^[14]

I juli 2014 startade International Astronomical Union en process för att ge egennamn till vissa exoplaneter och deras värdstjärnor.^[15] I december 2015 tillkännagav IAU namnen på Helvetios för denna stjärna och Dimidium för dess planet.^[16]

Egenskaper

51 Pegasi listades som en underjättestjärna av spektraltypen G2 IV i The Perkins catalog of revised MK types for the cooler stars, 1989. Historiskt sett gavs den generellt en spektralklass av G5 V,^[7] och även i mer moderna kataloger listas den vanligtvis som en stjärna i huvudserien.^[17] Den anses allmänt fortfarande generera energi genom termonukleär fusion av väte i dess kärna, men i ett mer utvecklat tillstånd än solen.^[6] Kromosfärens effektiva temperatur är ca 5 571 K, vilket ger den karakteristiska gula färgen hos en G-stjärna.^[18] Den beräknas vara 6–8,1 miljarder år gammal, något äldre än solen, med en radie som är 24 procent större och en massa som är 11 procent större.

Planetsystem

51 Pegasi b var den första upptäckta planetmassan som följeslagare till en stjärna i huvudserien. Den kretsar mycket nära stjärnan och har en uppskattad temperaturer runt 1 200° C med en massa som är minst hälften av Jupiters. Vid dess upptäckt var detta nära avstånd inte förenligt med vedertagna teorier om planetbildning och resulterade i diskussioner om planetmigration.^[19] Flera heta Jupiter är emellertid nu kända för att vara oblika relativt stjärnaxeln.^[20]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 7 Draconis, 16 november 2019.

Noter

1. Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
2. van Belle, Gerard T.; von Braun, Kaspar (2009). "Directly Determined Linear Radii and Effective Temperatures of Exoplanet Host Stars". The Astrophysical Journal (abstract). 694 (2): 1085–1098. arXiv:0901.1206. Bibcode:2009ApJ...694.1085V. doi:10.1088/0004-637X/694/2/1085.
3. Keenan, Philip C.; McNeil, Raymond C. (1989). "The Perkins Catalog of Revised MK Types for the Cooler Stars". The Astrophysical Journal Supplement Series. 71: 245. Bibcode:1989ApJS...71..245K. doi:10.1086/191373.
4. Johnson, H. L.; et al. (1966). "UBVRIJKL photometry of the bright stars". Communications of the Lunar and Planetary Laboratory. 4 (99): 99. Bibcode:1966CoLPL...4...99J.
5. https://www.universeguide.com/star/helvetios. Hämtad 2019-11-16.
6. Mittag, M.; Schröder, K.-P.; Hempelmann, A.; González-Pérez, J. N.; Schmitt, J. H. M. M. (2016). "Chromospheric activity and evolutionary age of the Sun and four solar twins". Astronomy & Astrophysics. 591: A89. arXiv:1607.01279. Bibcode:2016A&A...591A..89M. doi:10.1051/0004-6361/201527542.
7. Poppenhäger, K.; et al. (December 2009), "51 Pegasi – a planet-bearing Maunder minimum candidate", Astronomy and Astrophysics, 508 (3): 1417–1421, arXiv:0911.4862, Bibcode:2009A&A...508.1417P, doi:10.1051/0004-6361/200912945
8. Frasca, A.; et al. (December 2009). "REM near-IR and optical photometric monitoring of pre-main sequence stars in Orion. Rotation periods and starspot parameters". Astronomy and Astrophysics. 508 (3): 1313–1330. arXiv:0911.0760. Bibcode:2009A&A...508.1313F. doi:10.1051/0004-6361/200913327.
9. Simpson, E. K.; et al. (November 2010), "Rotation periods of exoplanet host stars", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 408 (3): 1666–1679, arXiv:1006.4121, Bibcode:2010MNRAS.408.1666S, doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17230.x [as "HD 217014"]
10. "51 Peg – Star suspected of Variability". SIMBAD. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2011-12-17.
11. "IAU Catalog of Star Names". Hämtad 28 juli 2016.
12. Mayor, Michael; Queloz, Didier (1995). "A Jupiter-mass companion to a solar-type star". Nature. 378 (6555): 355–359. Bibcode:1995Natur.378..355M. doi:10.1038/378355a0.
13. "Nobel prize for physics: exoplanets and cosmology". The Economist. 2019-10-08. ISSN 0013-0613. Hämtad 2019-10-09.
14. "University of California at Berkeley News Release". 1996-11-17. Hämtad 2018-09-27.
15. "NameExoWorlds: An IAU Worldwide Contest to Name Exoplanets and their Host Stars]" (Press release). IAU. 9 July 2014. Hämtad 2018-09-27.
16. "Final Results of NameExoWorlds Public Vote Released]" (Press release). International Astronomical Union. 15 December 2015. Hämtad 2018-09-27.
17. Skiff, B. A. (2014). "VizieR Online Data Catalog: Catalogue of Stellar Spectral Classifications (Skiff, 2009–2016)". VizieR On-line Data Catalog. Bibcode:2014yCat....1.2023S.
18. "The Colour of Stars". Australia Telescope, Outreach and Education. Commonwealth Scientific and Industrial Research Organisation. December 21, 2004. Archived from the original on March 10, 2012. Hämtad 2012-01-16.
19. "51_peg_b". Extrasolar Planet Encyclopaedia. Hämtad 12 november 2012.
20. Roberto Sanchis-Ojeda; Josh N. Winn; Daniel C. Fabrycky (2012). "Starspots and spin-orbit alignment for Kepler cool host stars". Astronomische Nachrichten. 334 (1–2): 180. arXiv:1211.2002. Bibcode:2013AN....334..180S. CiteSeerX 10.1.1.759.5082. doi:10.1002/asna.201211765.

Externa länkar

• https://www.universeguide.com/star/helvetios
• http://stars.astro.illinois.edu/sow/51peg.html