Jämsides med begreppet 1600-tal används även uttrycken 17:e århundradet eller 17:e seklet. Det innebär antingen "tidsperiod med samma århundradesiffra" alternativt "hundraårsperiodensperioden 1601–1700". 1600-talet är i svenskan, i vanligt språkbruk, samma sak som sjuttonde seklet/århundradet, det vill säga åren 1600–1699. I kronologiska sammanhang är dock 17:e århundradet åren 1601–1700.[1]
1613 – Den stora oredans tid är över i Ryssland och släkten Romanov tillträder tronen. De kommer att härska över Ryssland i över 300 år, fram till 1917.
1618–1648 – Motsättningarna mellan protestantisk och romersk-katolsk kristendom kulminerar med att Trettioåriga kriget utkämpas i Europa.
1624 – Kardinal Richelieu blir den franske kungen Ludvig XII:s försteminister (motsvarande dagens premiär- eller statsminister).
1625 – Nieuw-Amsterdam, sedermera New York, grundas av Holländska Ostindiska Kompaniet.
1652 – Kapstaden i Sydafrika grundas av Holländska Ostindiska Kompaniet.
1652–1654 – Det första engelsk-holländska kriget utkämpas och blir ett av flera krig mellan England och Holland under seklet. Krigen gäller kontrollen över haven, handeln och kolonierna.
1658 – Karl X Gustav tågar med sina trupper över de danska Bälten under kriget med Danmark. En månad senare undertecknas freden i Roskilde, där Sverige erövrar stora landområden från Danmark.
1688–1697 – Pfalziska tronföljdskriget utkämpas mellan å ena sidan Frankrike och den augsburgska ligan bestående av Nederländerna, England, Tysk-romerska riket, Spanien, Sverige och Savojen å den andra.
1677 – Olof RudbecksAtlantica, där han försöker leda i bevis att Sverige är gudarnas boning och alla större folkslags ursprung, ges ut i sin första tryckning.
1677 – Baruch Spinozas filosofiska verk Ethica och Tractatus politicus ges ut postumt.
Den naturvetenskapliga revolutionen får sitt genombrott.
1609 – Johannes Kepler publicerar sitt epokgörande verk i astronomi, Astronomia nova (Ny astronomi), baserat på Tycho Brahes forskning om planeternas elliptiska rörelser.
1628 – William Harvey beskriver blodomloppet i Exercitatio anatomica de motu cordis et sanguinis in animalibus (Om hjärtats och blodets rörelser).