Loading AI tools
Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Även en lönnmördare behöver en träff ibland (originaltitel: Grosse Pointe Blank), är en amerikansk komedi med actioninslag från 1997 med George Armitage som regissör och med John Cusack och Minnie Driver i huvudrollerna. Filmen, vars musik skrivits av Joe Strummer, handlar om lönnmördaren Martin Blank som återvänder till sin lilla hemstad Grosse Pointe utanför Detroit för en återträffsfest för dem som slutade highschool för 10 år sedan.
Även en lönnmördare behöver en träff ibland (Grosse Pointe Blank) | |
Genre | Romantisk actionkomedi |
---|---|
Regissör | George Armitage |
Producent | Jonathan Glickman Lata Ryan |
Manus | Tom Jankiewicz D.V. DeVincentis Steve Pink John Cusack |
Skådespelare | John Cusack Minnie Driver Dan Aykroyd Jeremy Piven Alan Arkin Joan Cusack |
Originalmusik | Joe Strummer |
Produktionsbolag | Hollywood Pictures Caravan Pictures New Crime Productions |
Premiär | 11 april 1997 (USA) |
Speltid | 107 minuter |
Land | USA |
Språk | Engelska |
Budget | US$ 15 000 000 (uppskattning) |
IMDb SFDb Elonet |
Martin Blank (John Cusack) är en professionell mördare och prickskytt som börjat utveckla ett samvete och går i terapi hos en psykolog (Arkin). Han skickas på ett uppdrag till den lilla Detroitförort, Grosse Pointe, som han råkar vara uppväxt i. Av en slump råkar de f.d. eleverna på hans highschool anordna en 10-årsträff just då, ett reunion party. En konfrontation med den flickvän han lämnade för tio år sedan, Debi Newberry (Minnie Driver), är oundviklig. Hon driver en radiostation som inriktat sig på musik från slutet av 1970-talet och början av 1980-talet – punk, brittisk ska och rocksteady (2 tone, reggae och new wave.[förtydliga]
Efter sig har Blank två federala agenter som vill ta honom på bar gärning. Dessutom har en sociopat till kollega (Dan Aykroyd) av ljusskygga klienter fått uppdraget att mörda Blank p.g.a. att denne med sin växande olust inför sitt arbete missat sina senaste uppdrag. Blank tvingas ta itu med såväl sitt förflutna och de akuta hoten i nuet.
År 2000 röstade Total Film Magazines läsare fram filmen till plats 21 av världens bästa komedier genom tiderna.
Musiken i filmen förstärker bilden av någon som under 1990-talet återvänder till tidigt 80-tal. Ledmotivet har skrivits av Clash-medlemmen Joe Strummer och dessutom hörs två Clash-låtar från cirka 1980 i filmen. Förutom The Clash hörs musik som representerar den flora av olika musikstilar som var typiska för slutet av 1970-talet och början av 1980-talet – punk, ska, reggae, new wave, synth, m.m. De samlade låtarna från filmen har getts ut som två album med artister som Toots and the Maytals, Nena, A-ha, Guns N' Roses, Pixies, Faith No More, Specials, David Bowie, Echo and the Bunnymen med flera. Två låtar äremellertid nyare: "El Matador" med gruppen Los Fabulosos Cadillacs (1993) och Guns N' Roses version (1991) av Paul McCartneys "Live and Let Die". Ursprungligen var tanken att låtar från filmen skulle ges ut på ett soundtrack-album, men detta sålde så pass bra att även ett andra album med 13 låtar släpptes.
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.