Zhao Gao
From Wikipedia, the free encyclopedia
Zhao Gao (赵高; Zhào Gāo), död 207 f.Kr., var en mäktig eunuck under den kinesiska Qindynastin. Zhao Gao arbetade nära dynastins tre kejsare och blev efter en konspiration en makfaktor med stor inblandning i dynastins tronföljd och fall.
Snabbfakta Monark, Premiärminister ...
Zhao Gao 赵高 | |
Vagnsföreståndare | |
Tid i befattningen före 221 f.Kr.[1]–210 f.Kr. | |
Monark | Qin Shi Huangdi |
---|---|
Premiärminister | Li Si |
Föreståndare för palatsanställda | |
Tid i befattningen 210 f.Kr.–208 f.Kr | |
Monark | Qin Er Shi |
Premiärminister | Li Si |
Försteminister (premiärminister) | |
Tid i befattningen 208 f.Kr–207 f.Kr | |
Monark | Qin Er Shi Ying Ziying |
Död | 207 f.Kr. Xianyang |
Stäng
Zhao Gao var en ättling till huset Zhao (赵) som styrde riket Zhao. Hans mor hade kommit till Qin som krigsfånge.[1] Som ung var Zhao Gao bara en springpojke bland eunuckerna, men på grund av hans intellektuella styrkor fick han en tjänst i Qindynastins hov där han arbetade i mer än 20 år.[2]