Zeta Capricorni

Zeta Capricorni (ζ Capricorni, förkortat Zeta Cap, ζ Cap) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en dubbelstjärna belägen i den sydöstra delen av stjärnbilden Stenbocken. Den har en kombinerad skenbar magnitud på 3,74^[2] och är synlig för blotta ögat. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 8,5^[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 386 ljusår (ca 118 parsek) från solen.

Zeta Capricorni (ζ)
Observationsdata Epok: J2000.0
Stjärnbild	Stenbocken
Rektascension	21t 26m 40,02634s[1]
Deklination	-22° 24′ 40,0042″[1]
Skenbar magnitud (${\displaystyle V}$)	+3,74[2]
Stjärntyp
Spektraltyp	G8 IIIp / DA2.2[3]
U–B	+0,70[4]
B–V	+0,99[4]
Astrometri
Radialhastighet (${\displaystyle R_{v}}$)	2,10[2] km/s
Egenrörelse (µ)	RA: 2,33[1] mas/år Dek.: 18,10[1] mas/år
Parallax (${\displaystyle \pi }$)	8,46 ± 0,21[1]
Avstånd	386 ± 10 lå (118 ± 3 pc)
Absolut magnitud (${\displaystyle M_{V}}$)	-1,59[5]
Detaljer
Massa	3,99 ± 0,12[6] M☉
Radie	ca 29[7] R☉
Luminositet	490[6] L☉
Temperatur	5 397 ± 82[8] K
Metallicitet	-0,14 ± 0,10[8] dex
Andra beteckningar
Cap, 34 Capricorni, CD- 22 ° 15388, HD 204075, HIP 105881, SAO 190341, HR 8204, GC 30020, CCDM J21267-2225AB, WDS J21267-2225AB

Egenskaper

Primärstjärnan Zeta Capricorni A är en gul till vit jättestjärna av spektralklass G8 IIIp^[3]. Den anses vara ett av de prototypiska exemplen på en bariumstjärna, vars egenskaper innefattar överskott av kolmolekyler (såsom C2) och s-processelement, som praseodymium. Den har en massa som är ca 4^[6] gånger större än solens massa, en radie som är ca 29^[7] gånger större än solens och utstrålar från sin fotosfär ca 490^[6] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 5 400^[8] K.

Dess följeslagare, Zeta Capricorni B är en väterik vit dvärgstjärna. De har ungefär lika stor massa som solen och temperaturen är ca 23 000 K.^[3]

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Referenser

1. van Leeuwen, F. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752 . Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357. Vizier catalog entry
2. "zet Cap". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 28 december 2016.
3. Holberg, J. B.; Oswalt, T. D.; Sion, E. M.; Barstow, M. A.; Burleigh, M. R. (2013). "Where are all the Sirius-like binary systems?". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 435 (3): 2077. arXiv:1307.8047. Bibcode:2013MNRAS.435.2077H. doi:10.1093/mnras/stt1433.
4. Mermilliod, J.-C. (1986). "Compilation of Eggen's UBV data, transformed to UBV (unpublished)". Catalogue of Eggen's UBV data. Bibcode:1986EgUBV........0M.
5. Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971 , Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
6. Hohle, M.M.; Neuhäuser, R.; Schutz, B.F. (2010). "Masses and luminosities of O- and B-type stars and red supergiants". Astronomische Nachrichten. 331 (4): 349. arXiv:1003.2335 . Bibcode:2010AN....331..349H. doi:10.1002/asna.200911355.
7. "ZETA CAP (Zeta Capricorni)". Hämtad 30 december 2016.
8. Prugniel, Ph.; et al. (July 2011). "The atmospheric parameters and spectral interpolator for the MILES stars". Astronomy & Astrophysics. 531: A165. arXiv:1104.4952 . Bibcode:2011A&A...531A.165P. doi:10.1051/0004-6361/201116769.

Externa länkar

• https://www.universeguide.com/star/zetacapricorni
• http://stars.astro.illinois.edu/sow/zetacap.html