Vsevolod Solovjov
From Wikipedia, the free encyclopedia
Vsevolod Sergejevitj Solovjov (ryska: Всеволод Сергеевич Соловьёв) född den 1 januari 1849, död den 20 oktober 1903, var en rysk romanförfattare, son till Sergej Solovjov, bror till Vladimir Solovjov.
Snabbfakta Född, Död ...
Vsevolod Solovjov | |
![]() | |
Född | 1 januari 1849 (g.s.)[1] Moskva |
---|---|
Död | 20 oktober 1903 (g.s.)[1] (54 år) Moskva |
Begravd | Novodevitjekyrkogården |
Medborgare i | Kejsardömet Ryssland |
Utbildad vid | Moskvas kejserliga universitets juridiska fakultet ![]() |
Sysselsättning | Författare |
Föräldrar | Sergej Solovjov |
Släktingar | Vladimir Solovjov (syskon) |
Redigera Wikidata |
Stäng
Solovjov, som var ämbetsman i kansliet, började med lyriska dikter, men övergick snart till den historiska romanen: Knjazjna Ostrozjskaja (1876), Tsar djevitsa (1878), Velikij Rosenkreuzer (1890), Zjenich tsarevny (1893) med flera, på sin tid mycket populära, men tämligen dilettantiska.
Tillsammans med Nikolaj Gneditj utgav han den illustrerade tidskriften "Sever". Hans samlade arbeten utgavs 1887 i 7 delar. I svensk översättning kom "Det gamla huset" (1889) och "En ung adelsmans äfventyr" (1911).