Loading AI tools
bilmodell tillverkad av den svenska biltillverkaren Volvo Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Volvo 240 är en svensk bakhjulsdriven personbil som tillverkades av Volvo mellan 1974 och 1993.
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2014-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Volvo 240 | |
Volvo 245 GLT av årsmodell 1993. | |
Grundinformation | |
---|---|
Märke | Volvo |
Tillverkning | 1974–1993 |
• Årsmodeller | 1975-1993 |
Designer | Jan Wilsgaard |
Konstruktion | |
Klass | Storbilsklass |
Karosseri | 2/4-d sedan, 5-d kombi |
Plattform | Frontmotor, bakhjulsdrift |
Besläktade | Volvo 140, Volvo 260 |
Liknande | Saab 900, Audi 100, Fiat 132, Volkswagen Passat, Ford Taunus/Sierra |
Drivlina | |
Motor | 4- o 6-cyl radmotorer, 6-cyl V-motor |
Effekt | 82–155 hk |
Växellåda | 4/5-vxl manuell, 3/4-stegs automat |
Bränsleförb. | cirka 1 liter/mil (B21-motorn) |
Bränslekap. | 60 l |
Dimensioner | |
Hjulbas | 264 cm |
Längd | 490 cm (500 cm 245 1975) |
Bredd | 171 cm |
Höjd | 144 cm |
Vikt | cirka 1 400 kg |
Kronologi | |
Föregångare | Volvo 140 |
Efterträdare | Volvo 740 Volvo 850 |
Volvo 240 var en vidareutveckling av Volvo 140 och presenterades 1974. På de första årgångarna av Volvo 240 kan man tydligt se släktdragen i fronten från konceptbilen Volvo VESC. 240 (inklusive Volvo 260) hade stora försäljningsframgångar och är Volvos mest tillverkade modellserie med sina cirka 2,86 miljoner exemplar.[1] Den indelades precis som sin föregångare i 242 (tvådörrarsversion), 244 (fyradörrarsversionen) och 245 (kombimodellen). Dessa beteckningar togs bort i och med årsmodell 1983 – istället fick samtliga versioner officiellt heta 240. Beteckningarna fortsatte användas internt och även i folkmun för att klargöra vilken kaross det handlar om.
Under åren genomgick den flera förändringar, bland annat moderniserades fronten ett flertal gånger, störst förändring gjordes då årsmodell 1981 presenterades med en helt ny front och en ny inredning. Volvo 240 har kommit att få en kultstatus som den typiska Volvon och som familjebil. Volvo 240 var länge Sveriges vanligaste bil och var så sent som 2011 fortfarande en ganska vanlig syn på vägarna, speciellt om man jämför med andra konkurrerande modeller från samma tid.
När Volvo 740 introducerades 1984 trodde många att 240:ns tid var till ända men den fortsatte att tillverkas ända fram till 1993, dvs ett år efter att sista Volvo 740 tillverkats. 740 fick dock en efterföljare i form av Volvo 940 som tillverkades till och med 1998. Efter 1984 blev modellvarianterna färre, bland annat utgick Turbomodellen och tvådörrarsmodellen, eftersom Volvo satsade på den då nyligen lanserade, och tänkta efterföljaren Volvo 740 som större volymbil i modellprogrammet. Tillverkningen upphörde inte förrän år 1993, då man behövde plats för Volvo 850. Den 5 maj 1993 tillverkades den sista Volvo 240, en grön herrgårdsvagn.[2] År 2003, tio år efter att Volvo lade ned tillverkningen av 240, var modellen fortfarande den näst vanligaste Volvon som rullar på svenska vägar.
Till skillnad från föregångaren Volvo 140 (som hade dubbel länkarmsfjädring) hade Volvo 240 en framvagn med McPherson fjäderben, vilket gjorde bilen mer lättstyrd.[3] Modellen hade 4-cylindriga bensindrivna radmotorer och två dieseldrivna, en 5-cylindrig samt en 6-cylindrig. I början hade bensinarna antingen den gamla B20 eller den nyare B21, senare endast B19, B21 eller B23 (fram till 1984). 1985 ersattes B19 och B21 av den nya lågfriktionsmotorn B200 och B23 ersattes av B230 även den av lågfriktionstyp, I Sverige fanns dock B200 endast på DL av 1985 års modell. 1986 blev B230 och femväxlad låda standard på både DL och GL i Sverige. Chassit var konventionellt uppbyggt med bakhjulsdrift via stel bakaxel. De manuella växellådorna var första året M40 (4-växlad) och M41 (4-växlad med överväxel), men skulle ersättas av M45 och M46 till året därpå. Från årsmodell 1983 infördes också M47 (5-växlad) på GL. Automatväxellåda fanns som tillval och var i 1975 och 1976 års modeller en 3-stegs Borg-Warner BW35 och ersattes 1977 av Borg-Warner BW55, även den 3-stegad. Från årsmodell 1980 infördes en modernare 4-stegs Aisin-Warner AW71 på GLE samt GLT och året därpå även på Turbo. Den blev dock standard på samtliga modeller från årsmodell 1985.
Från början av modellserien var 244 GL och GLE de motorstarkaste varianterna med bränsleinsprutning på B21-motorn. Därefter kom 242 GT, följd av GLT-modellen som fick B23-motorn och även den sexcylindriga B27 från 260-serien. Framgångarna för Saab med modellerna 99 Turbo och 900 Turbo gjorde att även Volvo kände sig manade att ta fram en turboladdad version, trots att man redan hade en V6:a med samma effekt. Svaret blev 244 Turbo, som kom 1981, med en 155 hk stark B21E-motor och endast manuell växellåda. Volvo 240-kombi turbo, som kom 1983, var den första serietillverkade kombibilen i världen med turbomotor.[4][5] Det fanns även en 242 Turbo som dock endast såldes i USA. Någon B23E med turbo kom aldrig att lanseras i 240-serien, utan fick vänta till 740-modellen.
240-modellen stod på topp 1984 då den svenska marknaden erbjöds ett utbud som sträckte sig från snikvarianten L via DL, GL och GLE/GLT till Turbo. Modellerna L, DL och GL hade förgasarmotorer med manuell choke, vilket gjorde att kallstarter krävde ett tränat handlag för att inte sluta med tjuvstopp eller sura tändstift. GLT, GLE, och Turbo var försedda med bränsleinsprutning. Bensinmotorerna var av Volvos egen tillverkning med block i gjutjärn och topplock i lättmetall med enkel överliggande kamaxel.
Modellen lanserades som en bil med god krocksäkerhet. Den förknippas med just säkerhet, inte alltför spännande köregenskaper samt näst intill outslitlighet. Dessvärre hade 240 stora problem med rost, och hög bränsleförbrukning. Bilen är robust uppbyggd och stryktålig, bland annat vad gäller de 4-cylindriga motorerna och de manuella 4-växlade växellådorna. Ett stående skämt var att växellådorna inte var inslitna förrän efter 20 000 mil. Tyvärr var karossen inte lika motståndskraftig och drabbades ofta av svåra rostangrepp. Liksom många andra fabrikanter började Volvo använda mer miljövänliga typer av lack under 1970-talet och dessa var inte lika bra på att skydda plåten. De äldre 3-stegs automatväxellådorna är ovanligt energikrävande, till men för bränsleekonomin. Många bilägare byggde om dessa till manuell växellåda lite senare under bilens livscykel, bränsleåtgången kunde då sjunka med 0,3–0,4 liter/mil.
Exportmarknader utrustades ofta med B19-, (senare B200)-motorerna, då många länder hade lägre skattesats för motorer med mindre än två liters cylindervolym. I Finland, till exempel, slopades B21 motorn 1979 och ersattes av en 97 hk B19A eller den bränsleinsprutade B19E med 117 hk. Finland (och ett fåtal andra marknader) fick dessutom tillgång till den femcylindriga, tvålitersvarianten av dieselmotorn. Effekten var endast 68 hk, och i en test uppgavs accelerationstiden 0–100 km/h till 24,4 sekunder. Italien, där Volvo var ett prestigemärke, fick också en turboladdad version av B19 (B19ET). Den minsta motorn som satt i 240-serien var B17-motorn på 1,7 liter som fanns tillgänglig åtminstone i Grekland och Israel i början av 1980-talet.[källa behövs]
Motormodell | Effekt (hk) | Slagvolym (cm³) | Årsmodeller | Kommentar |
---|---|---|---|---|
B19A[6] | 90 | 1986 | 1977–1978 | En B21 med mindre borr, ersätter B20 som basmotor. |
B20A[6] | 82 | 1986 | 1975–1976 | Gamla stötstångsmotorn från 140. |
B200K[6] | 103 | 1986 | 1985 | Lågfriktionsvariant av B19. |
B21A[6] | 100–106 | 2127 | 1975–1984 | Först i nya ledet av rödblocksmotorer med överliggande kamaxel. |
B23A[6] | 112 | 2315 | 1980–1984 | En B21 med större borr och högre kompression. |
B230A[6] | 113 | 2315 | 1985–1986 | Lågfriktionsvariant av B23. |
B230K[6] | 116 | 2315 | 1987–1988B | Lågfriktionsmotor med vakuumstyrd fallförgasare. Plant topplock och förbränningsrum i kolvarna. |
B27A[7] | 125 | 2660 | 1976–1977 | Basmotorn i 260. En V6 helt i aluminium utvecklad i samarbete med Peugeot och Renault. |
Motormodell | Effekt (hk) | Slagvolym (cm³) | Årsmodeller | Kommentar |
---|---|---|---|---|
B21E[6] | 123 | 2127 | 1975–1980 | Satt i tidiga GL-modeller och 1978 års GT. K-Jetronic bränsleinsprutning. |
B23E[6] | 129–140 | 2315 | 1979–1984 | Lanserades i 1979 års GT. Först med 405-topp, H-kam och 140 hk men trimmades sedan ned gradvis. K-Jetronic bränsleinsprutning. |
B230E[6] | 129-131 | 2315 | 1985–1988B | Lågfriktionsvariant av B23E. |
B230F[6] | 113-116 | 2315 | 1987–1992 | Lågfriktionsmotor med elektronisk bränsleinsprutning och katalysator. Först Bosch LH-Jetronic 2.2, senare 2.4. Grövre vevstakar och större lager efter 1989. |
B230FX[6] | 136 | 2315 | 1991–1993 | B230F med Volvos eget trimpaket. 531-topp, VX-kam och högflödesljuddämpare. |
B230FD[6] | 116 | 2315 | 1993 | B230F med EGR/Pulsair-avgasrening. |
B27E[7] | 140 | 2660 | 1975–1980 | V6-motor med K-Jetronic bränsleinsprutning. |
B28E[7] | 155 | 2850 | 1981–1984 | En B27 med större borr. K-Jetronic bränsleinsprutning. |
Motormodell | Effekt (hk) | Slagvolym (cm³) | Årsmodeller | Kommentar |
---|---|---|---|---|
B19AT[8] | 136[9] | 1986 | Förgasarturbo även känd som en "R-sport turbo". En del av R-Sport paketet Volvo erbjöd som tillval och även som turbokonverteringssats för eftermontering på befintliga förgasarbestyckade exemplar ur B19/21/23/230 motorfamiljen.[10][11] | |
B21ET[6] | 155 | 2127 | 1981–1985 | Monterades i 240 Turbo. En B21E med sänkt kompression, smidda kolvar och ett AiResearch turboaggregat. Ingen laddluftkylare användes. K-Jetronic bränsleinsprutning. |
B21AT[8] | 143[9] | 2127 | Förgasarturbo. En del av R-Sport paketet.[10][11] | |
B23AT[8] | 143[9] | 2315 | Förgasarturbo. En del av R-Sport paketet.[10][11] | |
B230AT[8] | 143[9] | 2315 | Förgasarturbo. En del av R-Sport paketet.[10][11] |
Motormodell | Effekt (hk) | Slagvolym (cm³) | Årsmodeller | Kommentar |
---|---|---|---|---|
D20 | 68 | 1986 | 1979-1993 (Ej i Sverige) | Kom i 240GL D5 1979. 5-cylindrig sugmotor från Volkswagen. |
D24[7] | 82 | 2383 | 1979-1993 | Kom i 240GL D6 1979. 6-cylindrig sugmotor från Volkswagen. |
Det här avsnittet behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.