Vinylklorid

Vinylklorid är ett halogenerat kolväte med formeln C₂H₃Cl. Ämnet går ofta under namnet vinylkloridmonomer (VCM) för att skilja den från dess polymer polyvinylklorid (PVC)

Vinylklorid
Systematiskt namn	Kloreten
Övriga namn	Kloretylen, VCM
Kemisk formel	C2H3Cl
Molmassa	62,498 g/mol
Utseende	Färglös gas
CAS-nummer	75-01-4
SMILES	C=CCl
Egenskaper
Densitet	0,947 vid 0 °C g/cm³
Löslighet (vatten)	1,1 g/l
Smältpunkt	−153,7 °C
Kokpunkt	−13,4 °C
Faror
Huvudfara	Mycket brandfarlig Giftig
NFPA 704	4 2 2
LD50	500 mg/kg
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Historia

Vinylklorid framställdes första gången 1835 av Justus von Liebig och hans student Henri Victor Regnault. De framställde det genom dehydrohalogenering av etylendiklorid (C₂H₄Cl₂) med kaliumhydroxid (KOH).

${\displaystyle {\rm {C_{2}H_{4}Cl_{2}+KOH\rightarrow C_{2}H_{3}Cl+KCl+H_{2}O}}}$

År 1912 patenterade den tyske kemisten Fritz Klatte vid företaget Griesheim-Elektron en metod att framställa vinylklorid av acetylen och saltsyra med kvicksilver(II)klorid som katalysator.

${\displaystyle {\rm {C_{2}H_{2}+HCl\rightarrow C_{2}H_{3}Cl}}}$

Egenskaper

Vinylklorid är en mycket brandfarlig gas (självantändning vid 435 °C). Blandad med 4 – 31 % luft är den dessutom explosiv. Vid förbränning bildas saltsyra och även det mycket giftiga ämnet fosgen.

Framställning

Idag framställs vinylklorid industriellt genom krackning av 1,2-dikloretan vid 500 °C och 1,5 – 3 MPa. Den saltsyra som bildas återanvänds för att tillverka dikloretan.

${\displaystyle {\rm {C_{2}H_{4}Cl_{2}\ {\xrightarrow {heat}}\ C_{2}H_{3}Cl+HCl}}}$

Användning

Vinylklorid används främst för framställningen av plasten polyvinylklorid (PVC).

Se även

• Kloretan
• Klormetan