Valthorn
bleckblåsinstrument / From Wikipedia, the free encyclopedia
Ett valthorn (från tyskans Waldhorn) eller horn är ett bleckblåsinstrument som utvecklats från det ventillösa jakthornet till signal- och posthornet. I dag används ventilhorn stämda i F och B♭ (se transponerande instrument).
- Ej att förväxla med althorn.
Valthorn | |
---|---|
Typ | Bleckblåsinstrument |
Stämning | F (kvint nedåt) |
Omfång | |
Spelsätt | Stoppat, cuivre med fler |
Klav | |
Del av | Symfoniorkester, blåskvintett, blåsorkester, brasskvintett |
Förekommer i | Wienklassicism, romantik, modernism men även i jazz |
I denna artikel |
används tonnamnen |
B♭ och H. |
Se olika skrivsätt. |
Eftersom dessa två horn har något olika tonomfång och fördelar använder professionella musiker ett så kallat dubbelhorn som består av både ett F- och ett B-horn som delar på samma munstycke och klockstycke. Omkopplingen mellan F- och B♭-systemen sker med hjälp av en extra ventil. Dubbelhornets normala tonomfång är H1-b♭2, följaktligen nära fyra oktaver. Hornister i symfoniorkestrar brukar vara specialiserade på antingen det låga eller det höga registret.
Ventilerna manövreras med vänster hand. Höger hand sticks in i klockstycket, vilket påverkar intonationen, dvs tonhöjden. När man spelar används dock inte handen för att intonera, eftersom det inte blir tillräckligt finjusterat och väldigt opraktiskt, utan liksom gällande andra blåsinstrument används luften och läpparna för att hålla upp eller ner tonen.