Ugarit
From Wikipedia, the free encyclopedia
Staden Ugarit vid den nordsyriska kusten, i dag ruinfältet Ras Shamra, utgjorde medelpunkten för en liten statsbildning med västsemitisk befolkning och västsemitiskt språk.[1] Som hamnstad var Ugarit dock öppen för främmande inflytande från länderna däromkring. Om Ugarits historia är inte mycket mera känt än att dess konung blev vasall till hettitkonungen Suppiluliuma.
Stor litterär betydelse anses fyndet av en mängd lertavlor med kilskrift i ett tempelbibliotek ha. Den ugaritiska litteraturen omfattar ugaritiska mytologiska texter, gudaepos på ugaritiska och är från 1400- och 1200-talen f.Kr. Till sin inre uppbyggnad är den ugaritiska skriften en bokstavsskrift med bara 30 tecken. Här har vi det äldsta exemplet på en alfabetisk skrift från Främre Orienten. Fynd visar att det semitiska bokstavsalfabetet och den radföljd som de europeiska alfabetena sedan ärvt användes redan av ugariterna.
Ugarit var en rik stad som grundade sig på handeln med omvärlden. Hit förde den väg som ledde från Babylon utmed Eufrat till Medelhavet. Från hamnen seglade skeppen till Cypern och Kreta, till Turkiets sydkust och längs Kanaans kust till Egypten. Man förstår väl att inflytande från alla dessa regioner gjorde sig förnimbar i Ugarits konst och kultur. Tydligast ser man detta på att man vid sidan av ugaritiska och babyloniska funnit kilskrifter på hettitiska och hurritiska liksom egyptiska texter samt också stavelseskrift från Cypern och hettitiska hieroglyfer.