Triboluminiscens
optiskt fenomen / From Wikipedia, the free encyclopedia
Triboluminiscens (förr även triboluminescens) är ett optiskt fenomen i vilket ljus genereras genom att asymmetriska bindningar i en (anisotrop) kristall bryts när materialet skrapas, krossas eller gnids och är en variant av luminiscens. Fenomenet är inte helt förstått men verkar i de flesta fall orsakas av separation och återförening av statiska elektriska laddningar (se även triboelektricitet). Termen kommer från grekiskan τρίβειν ("gnida"; se tribologi) och latinets lumen (ljus). Triboluminescens kan till exempel observeras när man bryter sockerkristaller eller skalar av tejp.
Triboluminescens är ofta en synonym för fraktoluminescens (en term som huvudsakligen används när man endast refererar till ljus som emitteras från spruckna kristaller). Triboluminescens skiljer sig från piezoluminescens genom att ett piezoluminescerande material avger ljus när det deformeras, i motsats till trasiga. Dessa är exempel på mekanoluminescens, vilket är luminescens som härrör från någon mekanisk verkan på ett fast ämne.