Ett fragment av en Eskilstunakista visar att i Tingstad fanns en första kyrka redan i slutet av 1000-talet.
Långhusets södra fasad hade ett vapenhus fram till 1860, då det revs i samband med Tingstads kyrkas senaste stora yttre ombyggnation.
Triumfkrucifixet från 1400-talet kompletterades 1671 med två på bräder målade figurer, föreställande Maria och Johannes, för att bilda en kalvariegrupp.
Sommarblomster i kyrkorummet. Interiörbild, sedd mot orgelläktaren.
Romansk kyrka avbildad på dopfunten i Tingstads kyrka. Gotländskt arbete av mäster Sigraf omkring 1200. Nu i Statens historiska museum. En avgjutning är sedan 1961 uppställd i kyrkans kor.
Kalkmålning i korvalvet. Enligt inskrift från 1463.
Dopfunten i Tingstads kyrka är dekorerad med scener ur Kristus födelse. Säves ritning från 1862.
Lantmätare Jean de Rogiers, med hustru Ragnhild Schillings, gravsten i mittgången i långhuset. Den var märklig för sin samtid, istället för kerubhuvuden eller evangelistsymboler i rundlarna i gravstenens hörn finns de under 1600-talet kända fyra världsdelarna, det vill säga Europa, Asien, Afrika och Amerika.
När det senmedeltida triumfkrucifixet restaurerades 1671 på bekostnad av lantmätaren Jean de Rogier och hans hustru Ragnhild Schilling på Fransberg i Tingstads socken, satte de upp en minnestavla för detta värv, som numera är upphängd under läktaren i Tingstads kyrka.
Utmed något vattendrag längs en väg i Tingstads socken reste Afrid denna brosten, vars text lyder: Afrid gjorde denna bro efter Hemkel och Sibbe, sina söner. Efter att ha sedan dess under en lång tid ha varit inmurad i den sydöstra kyrkogårdsporten, står runstenen numera på kyrkogården i Tingstad.
Kyrkan är medeltida och uppfördes sannolikt under första hälften av 1200-talet, men har byggts till under århundradena, bland annat 1769 då tornet tillkom och skeppets exteriör ändrades på 1860-talet.[1] Ett avlatsbrev från 1442 uppger att Tingstads kyrka ursprungligen har varit helgad åt Sankt Olof.[2]