Tibetoburmanska språk
From Wikipedia, the free encyclopedia
Tibetoburmanska språkgruppen omfattar ett antal besläktade språk tillhörande den sinotibetanska språkfamiljen, som talas från Tibet i norr till Myanmar i söder och från Ladakh i Jammu och Kashmir i väster till de kinesiska provinserna Sichuan och Yunnan i öster.
Gruppen omfattar följande grupper:
- De tibetanska dialekterna i Tibet och angränsande delar av Indien och Kina
- Himalayagruppen i södra Himalaya från Lahul i väster till Bhutan i öster, mer eller mindre närmande sig de tibetanska dialekterna i byggnad och grammatik
- Nordassamesiska gruppen, tre dialekter sträckande sig öster om Bhutan till norra Assam
- Bodogruppen omfattar en rad dialekter från Bhutan i norr till Tippeera-staden i söder, med utbredning över större delen av Assam väster om Manipur och Nagaland samt även över en stor del av det egentliga Bengalen
- Nagagruppen väster om Bodo i närheten av Nagaland med anknytning såväl till den tibetanska gruppen som den nordassamesiska
- Kukichindialekterna söder om Nagaland över en serie höjder, under olika namn, som Lushai-, Chin- och Arakan Yomahöjderna, som sträcker sig söderut
- Meitei i Manipur intar plats mellan den östligaste grenen av de tibetanska dialekterna och södra Kachingruppen, i ett område öster om Assam och norr om övre Burma med inbegrepp av Chindwins och Irrawaddys källområde. Chin- och kachingrupperna övergår så småningom i
- Burmesiska språket i Burma (Myanmar), som ingår i yipho-burmanska språk. I denna grupp ingår också ett stort antal minoritetsspråk i södra Kina, Laos, Burma, Vietnam och Thailand; som till exempel akha, lahu, lisu, yi-språken.