Sinotibetanska språk
From Wikipedia, the free encyclopedia
De sinotibetanska språken utgör en språkfamilj som består av de sinitiska språken (kinesiska) och de tibetoburmanska språken, och omfattar cirka 250 språk som talas i Östasien av fler än en miljard talare. Ingen annan språkfamilj utom de indoeuropeiska språken har fler talare.
![Thumb image](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/b/b8/Sino-Tibetan_languages.png/250px-Sino-Tibetan_languages.png)
Underklass till | Sino-Austronesian, Dene-Kaukasiska språk, Sino-Tibetan-Indo-European, asiatiska språk ![]() | |
---|---|---|
Antal talare | 1 200 000 000 ![]() |
Många av de mer kända sinotibetanska språken är tonspråk. Dock kan ton som distinktivt drag i ett språk utvecklas snabbt, och är vanligen att betrakta som ett arealt drag och är därför en dålig indikator på genetisk släktskap mellan språk. Till exempel är Lhasa-tibetanska ett tonspråk, medan andra tibetanska dialekter inte är det. Flera existerande rekonstruktioner kräver inte heller att man rekonstruerar ton som ett särdrag för fornkinesiska. Ton verkar ha utvecklats för att kompensera för förluster av distinktion mellan konsonanter.