Tankestörning
From Wikipedia, the free encyclopedia
En tankestörning, formell tankestörning eller tankeförloppsstörning är inom psykiatri en störning i sättet att tänka som vanligtvis förknippas med psykotiska störningar som schizofreni, men det förekommer ibland även vid andra tillstånd. Tankestörning yttrar sig ofta för andra genom desorganiserat tal.
Tankestörningar orsakas av en underliggande störning hos en persons medvetna tankar. Drabbade personer kan visa tecken på forcerat talflöde (talar mer och snabbare), tappa tråden eller drabbas av tankeflykt (att byta ämne mitt i en mening eller opassande), tankeblockering, rimmande, ordspel eller "ordsallad" där varje enskilt ord kan vara rätt, men talet blir inte sammanhängande.
Eugen Bleuler, som namngav sjukdomen schizofreni, ansåg att tankestörningar är det som utmärker denna sjukdom.[1] Vanföreställningarna och hallucinationerna vid psykos kan också betraktas som en form av tankestörning, men termen formell tankestörning syftar specifikt på av den förmodade störningen av flödet av medvetna verbala tankar som hindrar det talade språket. Detta är vanligen vad som åsyftas när den strikt sett mindre specifika, men mer vanliga förkortningen av termen tankestörningar används.
Man skiljer mellan formella tankestörningar, som till exempel att bilda neologismer som är oförståeliga för andra, eller att tankeförmågan stannar av (tankestopp), och innehållsstörningar, som inkluderar vanföreställningar, paranoida tankar och liknande, om sina egna tankar.[2]