Sveriges banksystem
From Wikipedia, the free encyclopedia
Sveriges banksystem är ett kreditbaserat ekonomiskt system där ett antal aktörer säljer bank- och finanstjänser med vinstsyfte och förutom detta även gör affärer "för egen räkning".
Systemet består huvudsakligen av privata affärsbanker med storbankerna Nordea, SEB, Handelsbanken och Swedbank som dominerande aktörer. Antalet sysselsatta i finanssektorn, där förutom bankerna även försäkringsföretag, fondbolag och bostadsinstitut inkluderas, är omkring 100 000 personer, dock med ett stort spann beroende på hur man räknar. Sektorn svarar för över fyra procent av Sveriges BNP.[1][2] Storbankerna, eller de stora bankgrupperna, har sedan mitten av 1990-talet utvecklats till finansiella koncerner med betydande internationell verksamhet.
Vid sidan om den traditionella bankverksamheten har livförsäkring, fondförvaltning och bolån fått allt större betydelse för dessa dominerande aktörer. De har även expanderat internationellt, speciellt inom Norden och Baltikum. 2010 fanns totalt 114 banker i Sverige, varav 33 svenska bankaktiebolag, 3 utländska bankaktiebolag, 26 utländska bankers filialer, 50 sparbanker och två medlemsbanker.[3] Riksbanken, Sveriges centralbank, ansvarar för att Sverige har ett stabilt penningvärde och att betalningssystemet är säkert och effektivt. Kärnan i betalningssystemet är RIX, ett system med digitala kontanter på Riksbanken. Basel III är det internationella regelverket för banker, vilket också Sverige lyder under. För tillsyn, regler och övervakning av bank- och finanssektorn svarar Finansinspektionen.
Debatter om banksystemet handlar om allt från dess roll för den ekonomiska tillväxten till utvecklingen av privatskulder och ett allt mer kontantlöst samhälle.