![cover image](https://wikiwandv2-19431.kxcdn.com/_next/image?url=https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/b/b6/Konung_Ingjald_Illr%25C3%25A5da_br%25C3%25A4nner_upp_6_Fylkiskonungar_by_Hugo_Hamilton.jpg/640px-Konung_Ingjald_Illr%25C3%25A5da_br%25C3%25A4nner_upp_6_Fylkiskonungar_by_Hugo_Hamilton.jpg&w=640&q=50)
Svenska sagokungar
From Wikipedia, the free encyclopedia
Sagokungar är en beteckning som ges till de kungar som främst omnämns i verk som tillkommit långt efter att de skall ha regerat, i synnerhet för figurer tagna ur den fornnordiska sagalitteraturen.
![Thumb image](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/b/b6/Konung_Ingjald_Illr%C3%A5da_br%C3%A4nner_upp_6_Fylkiskonungar_by_Hugo_Hamilton.jpg/320px-Konung_Ingjald_Illr%C3%A5da_br%C3%A4nner_upp_6_Fylkiskonungar_by_Hugo_Hamilton.jpg)
Sagokungar blev först framträdande i svensk historieskrivning under 1600-talet, då historiker önskade föråldra den svenska historien och skapa en legitim historisk bas för stormaktstiden (1611–1721) och dess kungamakt. Med hänvisning till sagalitteraturen och andra källor hävdades ibland svenska regentlängder som sträckte sig tillbaka till syndafloden. Genom historikern Johannes Messenius (1579–1636) arbete populariserades den mytiska Ynglingaätten, ättlingar till Oden, som en förhistorisk svensk kungaätt. Sagokungstraditionen kom även att inbegripa den efterföljande mytiska Sköldungaätten, samt Björn Järnsidas ätt (vars sista representanter, Erik Segersälls ätt, är historiskt belagda sveakungar). Ibland har ytterligare en ätt, Fornjotska ätten, placerats innan Ynglingaätten.
Tolkningen av sagokungarna som historiska personer började kritiseras under 1700-talet men fick fortsatt stöd av vissa historiker under 1800- och 1900-talen. Idag behandlas sagokungar främst som medeltida literära figurer snarare än verkliga historiska regenter. Det är möjligt att sagorna åtminstone i vissa fall baserats på verkliga figurer men sanningshalten är svårbedömd. Den tidigaste kungen som man vet något bestämt om är Erik Segersäll (regerade cirka 970–995).