Svenska ortnamnsändelser
From Wikipedia, the free encyclopedia
I en del svenska ortnamn används ändelser. Dessa används för böjning eller för avledning av ett annat ord. I nutida svenska används exempelvis -ar eller -a som böjningselement, som i båt-ar, röd-a, spring-er, eller för bildning av ett avlett ord av ett annat, till exempel påtaglig-het, tag-ning, blå-na.[1]
I ortnamn har -a och -e samt -om och -um använts som pluralisbeteckning. Som avledning har -inge, -unge[2] samt -unda[3] använts.
I sammansatta ortnamn kan efterledet ha en ändelse. Den kan vara en pluraländelse, -a, till exempel i -berga (som Tillberga), -boda (som i Lönsboda), -landa (som i Vetlanda) osv., osv. Ortnamnsefterled kan även ha avledningsändelse, som -inge i -köpinge (exempelvis Löddeköpinge). Även en ändelse kan i sin tur ha en ändelse (suffix). Exempel på detta är -unda (som i Sorunda), där -a är pluraländelse, eller -unga, där också -a är pluraländelse, (som i Nårunga).