Svenska kyrkans diakonistyrelse
From Wikipedia, the free encyclopedia
Svenska kyrkans diakonistyrelse, från 1966 kallad Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete (CEF), var ett organ inom Svenska kyrkan. Det grundades 1910 som ett offentligträttsligt reglerat organ under kyrkomötet i Svenska kyrkan med målet att vara ett inspirations- och serviceorgan för församlingarna för deras icke-lagreglerade verksamhet, det så kallade frivilliga församlingsarbetet. Bakgrunden fanns bland annat i den framväxande så kallade församlingsrörelsen.[1] CEF upphörde 1984 i samband med en omstrukturering. Verksamheten överfördes då till andra organ inom Svenska kyrkan.
Snabbfakta Organisationsnamn, Förkortning ...
Diakonistyrelsen | |
Från 1970-talets slut till avvecklingen satt Centralrådet i Kyrkans hus i Uppsala. | |
Organisationsnamn | Svenska kyrkans diakonistyrelse (1910–1966) Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete (1966–1984) |
---|---|
Förkortning | SKD (1910–1966) CEF (1966–1984) |
Klassificering | offentligrättsligt organ |
Struktur | riksorganisation nätverk av stiftsombud |
Styrande enhet | Diakonistyrelsen |
Tjänster | inspiration, utbildning, materialproduktion för församlingar |
Region och utbredning | nationell |
Bildad | 1910 |
Grundare | Kyrkomötet |
Nedlagd | 1984 |
Juridisk status | nedlagd |
Säte | Diakonistyrelsens expedition, Uppsala |
Officiella språk | svenska |
Ordförande (ex officio) | Ärkebiskopen |
Direktor | Utsågs av styrelsen |
Moderorganisation | Svenska kyrkan |
veckotidning | Församlingsbladet (? – som längst 1946) |
veckotidning | Vår kyrka (senast 1946–1982) |
veckotidning | Kyrkans tidning (1982–pågående) |
Stäng