Sune Folkesson
svensk politiker / From Wikipedia, the free encyclopedia
Sune Folkesson, död 1247, var son till Folke jarl. Han var gift med Helena Sverkersdotter, dotter till Sverker den yngre. Uppgiften i Västgötalagens kungalängd att Sverker dödades av sin måg har lett till antaganden att Sune var den som dödande honom, men detta skulle också kunna syfta på fadern Folke.[1]
Sune Folkesson | |
---|---|
| |
Personfakta | |
Död | 1247 |
Släkt | |
Frälse- eller adelsätt | Bjälboätten |
Far | Folke jarl |
Familj | |
Gift | 1210 |
Make/maka | Helena Sverkersdotter |
Barn | Bengta Katarina |
Enligt visan "Vreta klosterrov" (SMB 59, TSB C 8), troligen från mitten av 1300-talet, men nedtecknad i slutet av 1500-talet, skall Sune ha enleverat Helena ur Vreta kloster. Detta har visat sig troligtvis vara uppdiktat, men deras dotter Bengta och dotterdotter Ingrid Svantepolksdotter kom faktiskt att bortrövas ur klostret[2]
Sune tillhörde landets elit, men tycks aldrig ha uppburit något ämbete, även om uppgifter i modern litteratur förekommer som gör honom till såväl lagman i Östergötland som jarl. Hans eget giftermål liksom de han förhandlade fram för sina döttrar placerade honom dock i maktens centrum, och han var troligen en av rikets mest framstående män tiden efter Knut Långes död. [1]
Sune död var enligt Skänningeannalerna en naturlig död.[1]