Jarl
nordisk titel / From Wikipedia, the free encyclopedia
Jarl var i Norden under tidig medeltid ett ämbete, vars oftast högättade innehavare styrde över ett större område, eller var kungens närmaste man.[1][2] I de fall där jarlen var kungens högra hand och därmed rikets högste tjänsteman, samt när jarlen var förmyndare för en minderårig kung, används ibland titeln riksjarl för att särskilja honom från de eventuella andra jarlar som fanns i landet.
- För namnet, se Jarl (namn). För fartyget, se S/S Jarl.
![Thumb image](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/b/b4/Birger_Brosa.png/250px-Birger_Brosa.png)
Den tidigaste användningen av termen är bäst belagd i norska områden, till exempel i Orkneyöarnas historia. I Sverige var ”svearnas jarl” befälhavaren för ledungsflottan.[1][2]
Ordet har samma ursprung som det engelska earl. Den ljudlagsenliga svenska formen av ordet är ”järl”, i gutniskan "jerl". Denna form med progressivt i‑omljud var genomförd i yngre fornsvenska[3] när ordet fortfarande var levande, och återfinns i svenska medeltida handskrifter och 1500‐talshandskrifter (”jerl”, ”jærl”),[4][5] och i nysvenska tryckta skrifter.[6] Den språkhistoriskt felaktiga formen ”jarl” är ett sentida lån från västnordiska språkliga varieteter,[7] som saknar i‑omljud,[8] och från de fåtaliga beläggen på icke omljutt jarl i fornsvenskan.[9]
Birger jarls dödsort Jälbolung kan i namnets förled Jäl- enligt en teori som Hjalmar Lindroth för fram syfta på jarl, där formen antas ha gått igenom en liknande omvandling som järl.[3]