Stormor i Dalom, egentligen Margareta Hansdotter,[not 1] född 1594, död 11 juni 1657,[4][3][5] var en svensk prästfru, maka till två efter varandra följande kyrkoherdar i Leksands församling under 1600-talet, och uppmärksammad efter sin död, i synnerhet av genealoger och folklivsforskare.
| Stormor i Dalom | |
 Stormor i Dalom | |
| Född | 1594[1] |
|---|---|
| Död | 11 juni 1657[2] |
| Medborgare i | Sverige |
| Make | Elof Terserus (g. 1611–1617) Uno Troilus (g. 1618–1654)[2] |
| Barn | Zacharias Troilius (f. 1621) Elisabeth Troilius (f. 1624) Sara Troilius (f. 1635) |
| Föräldrar | Johannes Laurentii |
| Släktingar | Jacobus Johannis Zebrozynthius (syskon) |
| Redigera Wikidata | |
Hennes eftermäle blev uppmärksammat i samband med Stockholmsutställningen 1930 på grund av Herman Lundborgs arbete vid Statens institut för rasbiologi. Lundborg menade att Stormor i Dalom lämnade efter sig rasbiologiskt intressanta efterlevande, eftersom många av hennes ättlingar hade höga ämbetsposter och ansågs besitta "goda rasegenskaper".[6]
Biografi
Stormor i Dalom var dotter till kyrkoherden Johannes Laurentii i Säbrå, Ångermanland och syster till biskopen Jacobus Johannis Zebrozynthius. Traditionellt ansågs hon tillhöra Bureätten på sin mors sida,[7] men den uppfattningen övergavs redan i början av 1900-talet.[8] Hon gifte sig 1611 med Elof Terserus som var prost i Leksands socken[9] och 1618 gifte hon sig med makens efterträdare, Uno Troilus.[10][11]
Hon fick sitt hedersnamn tack vare sin stora givmildhet och goda hjärta.[12][13][14] Hennes barmhärtighet gjorde henne mycket populär och omtyckt av sin samtid. Vid hennes död ska en bonde vid vägen till Gagnef ha sagt: "Skulle jag icke gråta, då stormoder i Dalom är död?",[12][9][5] ett tecken på hennes rykte, som redan togs med i hennes likpredikan.[källa behövs]
Herman Lundborg
På Stockholmsutställningen 1930 hade Statens institut för rasbiologi en egen paviljong.[6] För att skapa publicitet inför utställningen skickade institutets chef Herman Lundborg ut en efterlysning i radio och tidningar efter ättlingar till Stormor i Dalom som följdes av att ett stort antal släktträd skickades in till institutet.[15] Enligt hans studier skulle hon vid den här tiden ha haft cirka 10 000 efterlevande vilka skulle vara "rasbiologiskt intressanta", inte bara tack sitt stora antal utan även tack vare att så många blivit framgångsrika.[16]
Utifrån sina kvasivetenskapliga teorier ville Lundborg påvisa att en "duktig" kvinna kan vara betydande för sin "ras".[16] I efterlysningen uppmanade han alla efterlevande att skicka sina uppgifter till Rasbiologiska institutet så att han kunde leda i bevis att "dygd" var en nedärvd egenskap.[16] Lundborg skickade även ut förtryckta ifyllningskort till Stormors ättlingar. Efterlysningen resulterade i att Rasbiologiska institutets samling av fotografier ökade markant. Under våren 1930 ökade den från 6 000, till 9 000 fotografier.[16]
Stormors DNA
Stormor i Dalom bar på mitokondrie-DNA (mtDNA) tillhörande haplogrupp H11b1, med den unika extramutationen T16357C. Detta identifierades 2017 genom matchning av mtDNA från två nutida testpersoner, härstammande via två separata arvslinjer med enbart kvinnor från två av Stormors döttrar (Elisabet och Emfred).[17] De båda testpersonerna visade sig bära samma uppsättning mutationer i sitt mtDNA,[18] den del av DNA som enbart ärvs från modern, och tillhör haplogrupp H11b1.[19] Detta verifierar att de analyserade arvslinjerna stämmer med skriftliga källors angivna släktlinjer, samtidigt som det fastställer att testpersonernas gemensamma anmoder, Stormor, också bar på samma mtDNA.
Familj
,_kyrkoherde_i_Leksand_ca_1618-1664,_och_hans_hustru_Margareta_Hansdotter_Säbroensis,_'Stormor_i_Dalom',_(1594-1657).JPG)
Stormor i Dalom är anmoder för en rad kända släkter[6] (Arborelius, Floderus, Geijer, Holmgren, Key, Munktell, Staaff, Stridsberg, Troilius, von Troil[20] och Trygger).[källa behövs] Med dottern Anna blev hon anmoder för de utslocknade ätterna Teet och Rosenstedt.[11]
Stormor i Dalom uppmärksammades 2013 i och med att en släktträff anordnats i Härnösand för hennes ättlingar.[21][22] Samtliga hennes ättlingar på kvinnolinjen redovisas i Svenska släktkalendern från 2018, på sidorna 287–431.
Barn med Elof Terserus:[not 2]
Barn med Uno Troilus:[not 3]
| Namn | Född | Död | Anmärkningar |
|---|---|---|---|
| Samuel Unonis Troilius | 1619 | 1666 | Prost i Leksand. |
| Eric Troilius | 1620 | 1645 | Student, drunknade. |
| Zakarias Troilius | 1621 | 1693 | Borgmästare i Falun. |
| Anna Troilia | 1622 | 1666 | Gift med prosten i Falun Lars Blackstadius (–1640), borgmästaren/burggreven i Falun Henrik Teet (–1657) och biskopen i Västerås Nicolaus Rudbeckius (1622–1676). |
| Emfred Troilia | 1623 | efter 1697 | Gift med prosten i Rättvik, Olof Dalekarus, och prosten i Rättvik, Peter Schottenius. |
| Elisabeth Troilia | 1624 | 1655 | Gift med biskop Johannes Terserus (1605–1678). |
| Sara Troilia | gift med prosten i västra Vingåker, Marcus Simming. | ||
| Margareta Troilia | Gift med prosten i Sala, Johan Aborgenis. |
Anmärkningar
- Äldre genealoger kallade henne även Säbråzynthia och Sæbråensis.[3]
- Barn i första äktenskapet, med Elof Terserus, enligt Svenska Ättartal 1898/12. Barnen ska inte blandas ihop med barn med snarlika namn i Elofs äktenskap med Anna Danielsdotter Svinhufvud.
- Ytterligare två barn som dog unga.
Källor
Vidare läsning
Externa länkar
Wikiwand in your browser!
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
