Stor sigillskrift
Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Stor sigillskrift (大篆; dàzhuàn) är en variant av kinesisk kalligrafi och en föregångare till de fem grundstilarna.
 |
 | |
Tecknet 馬 (häst) skrivet med stor sigillskrift (vänster) och normalstil (höger) | ||
Stor sigillskrift är den äldsta formen av kinesisk kalligrafi, och har använts i minst 3 600 år.[1] De äldsta formerna av stor sigillskrift användes huvudsakligen för dekorativa märkningar av till exempel bronsföremål. Under Zhoudynastin (1046 f.Kr.–256 f.Kr.) började stilen användas till löpande text.[2] Stor sigillskrift användes systematisk fram till att den kinesiska skriften standardiserades till liten sigillskrift av Li Si efter Kinas enande 221 f.Kr.[3][1]
Ibland klassas bronsskrift och orakelbensskrift som varianter av stor sigillskrift.[1][2]
Stor sigillskrift karaktäriseras av långsträckta tecken med rundade krökar.[3] Sigillskrift används idag huvudsakligen i dekorativa sammanhang såsom konst, namnstämplar och logotyper.[2]
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
