Spöke
själ eller ande av en död person eller ett djur som kan visas för levande Från Wikipedia, den fria encyklopedin
själ eller ande av en död person eller ett djur som kan visas för levande Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Spöke, gast, gengångare, osalig ande, även vålnad, skugga eller fantom med mera, är enligt folktro och parapsykologi en avliden persons ande, själ eller immateriella skuggbild. Tron på spöken härleder sig dels från drömmar, dels från en uppjagad fantasi, dels även från en sjuklig hjärnverksamhet. Begreppet, som förekommer hos alla folk, anknyter sig i regel till föreställningarna om själens tillvaro efter döden.[1]
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2010-07) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Enligt den vanligaste myten är spöken människor som dött, och som av någon anledning hemsöker en plats, exempelvis sin dödsplats, kyrkor, på kyrkogårdar, på galgbackar, där de bodde, eller, om de varit missdådare, på de platser där de övat sina illgärningar. Även slott och herresäten är klassiska spökplatser. I modern tid verkar stora opersonliga platser ha övertagit en del av deras roll som spökvisten, en av de populäraste varianterna av moderna spökhistorier är underjordiska kulvertar under exempelvis stora sjukhus (som i Lars von Triers TV-serie Riket). Det finns också legender om spöken som rör sig över stora områden, exempelvis över hela länder, regioner eller hav – Ahasverus och den flygande holländaren är exempel på sådana sägner.[2]
De flesta spökberättelser utspelar sig under natten, eftersom berättelsen till stor del bygger på mörkerrädsla. [källa behövs] I svensk folktro blev ett spöke under dagen osynligt och orörligt, och den som råkade passera en sådan dagståndare kunde bli gastkramad.[källa behövs] Det har även förekommit föreställningar om att själens vårdande kunde leva vidare efter att dess skyddsling gått bort, och en sådan herrelös vård är den ursprungliga vålnaden.[källa behövs]
Spöken förekommer i isländska sagor, där en av termerna som används om dem är draug. I senare norsk folktro var draugen namnet på ett drunkningsoffers vålnad.[3]
Enligt vissa modernare myter består spöken av ektoplasma, och denna lära om spöken kallas ektologi.[källa behövs]
Gengångare påstås vara människor som har dött på ett våldsamt eller olyckligt sätt. Gengångare påstås hemsöka de som var inblandade i döden och ibland oskyldiga. I äldre dagar vidtog man speciella åtgärder för att förhindra att gengångare skapades - exempelvis kunde den dödes kropp förankras, till exempel pålas i marken eller begravas på ett sätt som omöjliggjorde för kroppen att ta sig ur graven. Ett känt exempel på detta är Bockstensmannen.[2]
Ordet gast används i stora delar av södra Sverige som ett samlingsnamn för påstådda övernaturliga företeelser som spöken. De kunde höras vid havet (gastarop i Halland) och kunde vara sjömän som lämnat jordelivet men inte fått en trygg tillvaro på andra sidan då de drunknat och inte blivit begravda. Från fornsvenskans gaster, troligen av frisiska gást. Jämför tyskans Geist (som ingår i ordet poltergeist, se nedan) och engelskans ghost.[2]
Längre norrut syftar gast på odöpta mördade barn och mylingar (fördrivna foster).[källa behövs]
En poltergeist, eller bullerande, är ett mytiskt väsen som påstås interagera med sin omgivning genom att påverka den fysiskt, exempelvis genom att föra oväsen eller att flytta runt på saker.[källa behövs] Ordet poltergeist kommer från tyskans 'poltern' som betyder 'att föra väsen', och 'geist' som genom sammanhanget betyder spöke.[4]
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
