Slaget vid Mons
From Wikipedia, the free encyclopedia
Slaget vid Mons ägde rum den 23 augusti 1914 och var en del av slaget om gränserna i första världskriget. Det var den första betydande striden för British Expeditionary Force, vars uppgift var att hålla linjen längs Mons–Condé-kanalen vid den belgiska gruvstaden Mons, i syfte att förhindra Tysklands 1. Armee från att avancera in i Frankrike.
Snabbfakta Ägde rum, Plats ...
Slaget vid Mons | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Del av Första världskriget | |||||||
Soldater ur Royal Fusiliers vilar på torget i Mons inför slaget. | |||||||
| |||||||
Stridande | |||||||
Storbritannien | Tyskland | ||||||
Befälhavare och ledare | |||||||
John French Horace Smith-Dorrien |
Alexander von Kluck | ||||||
Styrka | |||||||
2 armékårer 1 kavalleridivision 1 kavalleribrigad 300 fältkanoner |
4 armékårer 3 kavalleridivisioner 600 fältkanoner | ||||||
Förluster | |||||||
1 638 | 2 000–5 000 |
Stäng
Britterna tvingades snabbt retirera när de insåg hur pass numerärt överlägsen den tyska styrkan var, men den framgångsrika reträtten och de stora skador man lyckades åsamka tyskarna innebar ändå en moralisk seger för den brittiska sidan.[1]